<I>Krönika:</I> Tiden rinner ut för USA
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vilket krig? Kände jag mig frestad att fråga. Kriget mot terrorismen eller kriget mot talibanerna? Men jag avstod från att krångla till det:
- Det är nog inte riktigt över än, svarar jag undvikande. Något lärde man sig ju i UD.
Jag kunde naturligtvis ha sagt som det är: Visst har USA bombat talibanerna bort från makten, åtminstone för denna gång. Men rörelsen som sådan är ju inte borta, vare sig i Afganistan eller i Pakistan. Politisk islam finns över allt i regionen. Se bara på grannlandet Iran. I Afganistan har det funnits en sådan politisk strömning sedan 1970-talet, vid sidan av en socialistisk-liberal, "västerländsk" riktning.
Talibanerna kom till makten som en reaktion mot det skräckvälde som utövades av de krigsherrar som styrde landet 1992-1996. Samma krigsherrar som nu är tillbaka i Kabul och andra delar av landet.
<b>Kan komma tillbaka</b>
Talibanerna kan mycket väl komma tillbaka, om ordningen i landet inte kan återställas. Många talibansoldater tog helt enkelt bössan och gick hem. Andra lyder nu under krigsherrar som på afganskt vis bytt sida.
I stort sett hela talibanledningen med mulla Omar i spetsen är intakt. Och de nya makthavarna visar minimalt intresse för att jaga dem. När allt kommer i kring är de ju gamla krigskompisar, och vem vet när krigslyckan vänder igen?
Den "regering" som idag installeras i Kabul blir en regering på papperet, som i bästa fall kommer att styra över huvudstaden med omgivningar. Den leds av en politiskt och militärt betydelselös pashtun, vars goda engelska och kultiverade framtoning går hem i väst. Den verkliga makten innehas av den s k Norra alliansen som består av tadzjiker och andra minoriteter i norra delen av landet.
Några av de nya ledarna i Kabul kan utan vidare betecknas som krigsförbrytare, med våldtäkter, kidnappningar och plundring på samvetet. Det är ingen tillfällighet att många kvinnor i Kabul fortsätter att gömma sig bakom sin burqa, heltäckande slöja. De minns hur det var förra gången de hade besök av Norra alliansen.
Ingenting förändras heller av att man släpar hem en gammal kung, som mest ägnat sig åt att jaga och som på sin tid byggde fler slott än skolor.
<b>Amerikansk mardröm</b>
Kriget mot terrorismen går om möjligt ännu sämre. bin Ladin och hans kumpaner gäckar fortfarande sina förföljare, som numera mest består av amerikaner. Afganerna har tagit sina bössor och gått hem. Kriget mot bin Ladin upplevs inte som någon trängande afgansk angelägenhet.
Det här kan bli en verklig mardröm för USA, och tiden håller på att rinna ut. Folkrätten tillåter ingen ockupation. Det gör sannolikt inte heller den nya regeringen i Kabul. Hur ska man ens kunna upprätthålla fiktionen av att Afganistan nu har en regering som kontrollerar landet, om USA på egen hand fortsätter att föra krig där?
Kriget förs dessutom i ett område där talibanerna haft och sannolikt fortfarande har starkt stöd. Många har dödats och skadats i de amerikanska bombningarna. Fientligheten mot vad som uppfattas som utländska inkräktare kan snabbt komma att öka.
Kriget kostar mycket pengar och den amerikanska ekonomin tar stryk. Nu behövs ännu fler amerikanska soldater, som dessutom måste börja riskera sin liv.
Hur mycket tål den amerikanska opinionen? Och världen?
<b>Flexibel terrorism</b>
Risken finns att USA tvingas lämna Afganistan utan att ha uppnått mycket mer än att ha installerat en regering som Ryssland uppenbarligen får stort inflytande över. I potten ligger också kontrollen över oljeresurserna i Kaukasus-området. Ivrigt eftertraktade av amerikanska oljeintressen.
Men även om USA lyckas gripa bin Ladin och hans kumpaner, är "kriget mot terrorismen" långtifrån vunnet. Al-Qaida är ett nätverk av terroristgrupper, med självständiga ledningar.
Man behöver inga stora baser för att genomföra terroristattacker. Om bin Ladin inte gripits av storhetsvansinne och på afganskt vis börjat skapa en egen armé som han inte hade något behov av, hade han antagligen suttit säkert i sadeln som terroristledare idag.
Följaktligen hjälper det inte mycket att USA bombat sönder några baracker och grottor i Afganistan. Terrorismen är flexibel och hundratals drakhuvuden. Hugger man av ett, växer nya fram - så länge man inte gör något åt terrorismens orsaker.
I Afganistan handlar det om fattigdom, okunskap och årtionden av brutaliserande krigföring.
Den uppgiften överlämnar USA med varm hand åt det övriga "världssamfundet" att ta itu med.
<b>Fred med frågetecken</b>
Till en början ska några tusen fredsbevarande soldater skickas till Kabul, de flesta från Europa. Det har varit ett kattrakande kring styrkans sammansättning, uppgifter, befogen- heter och ledning.
Britterna fruktar att bli gisslan om amerikanerna lämnar Afganistan. Den krigslystne Blair har stått för fem procent av krigsinsatsen hittills, men minst femtio procent av pratandet. Nu vill han att Tyskland ska lova ta ansvaret för "fredsoperationen", om britterna måste dra sig ur.
Men tyskarna vill inte heller bli sittande med Svarte Petter. Fredsstyrkan, som välsignats av FN men inte är någon FN-operation, saknar vad som på modernt erövrarspråk kallas för "exit policy". Dvs en plan för hur man drar sig ur om det hela inte går som man tänkt sig.
Sverige ska bidra med några dussin (!) elitsoldater som vi hittills hållit gömda på fästningen i Karlsborg i Västergötand. Antagligen för att inte skrämma ryssarna.
Svenskarnas uppgift bli att kartlägga var olika väpnade styrkor står. Enligt ÖB:s talesman är det av mycket stort värde att elitstyrkan att får träning "i en verklig krigssituation".
Krigssituation? Var inte kriget i Afganistan över?