<I>Krönika:</I> Ta av skorna och kavla upp ärmarna, Persson!
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många frågor har kommit upp till ytan som vi konflikträdda svenskar länge undvikit. Frågor som avslöjar en hel del dubbelmoral.
Vi kräver att invandrarna ska bli "svenska", samtidigt som vi i vår rädsla att framstå som nationalister förnekar att det finns något typiskt svenskt, utom möjligtvis köttbullar. Vi överlåter åt nynazisterna att rota i vår folksjäl och hylla flaggan och andra symboler för Sverige.
Vi kräver att invandrarna ska tillägna sig våra värderingar och vår kultur. Samtidigt får många av dem inte chans att komma i kontakt med denna förträffliga kultur. Än mindre ta någon aktiv del i den.
<b>Klumpas ihop</b>
Vi kräver att invandrarna ska lära sig svenska, uppfostra sina barn till goda svenskar och slita för brödfödan som vi svenskar. Samtidigt föser vi ihop dem i bostadsområden, där det knappt bor några svenskar längre. Och barnen sätts i skolor där det bara går andra invandrarbarn.
Att bussa dem till andra skolor vore ett otillåtet ingrepp i deras integritet, anser tydligen svenska politiker. I stället ska vi "lösa problemen på plats".
I Malmö har en av dessa kommundelsnämnder, som stan effektivt styckats upp i och som i sig bidrar till segregationen, dragit slutsatsen att det är lika bra att undervisa barnen på arabiska! Det går ju ändå inga svenskar i invandrarstadsdelens skolor. Det hela maskeras som ett pedagogiskt grepp, fast det är ren och skär uppgivenhet.
Det är lätt att inse vad dessa barn inte har någon chans på den svenska arbetsmarknaden. Där de redan har utseendet och namnet emot sig.
<b>Velar och vacklar</b>
För att invandrarna alldeles säkert ska stanna i sina stadsdelar, delar kommunen ut frikostiga bidrag till invandrarnas föreningar så att de ska kunna odla sin egen kultur. Sedan blir vi bestörta över att invandrarna behåller sina kulturella sedvänjor! De har ju bara flyttat från en by till en annan. Det sociala trycket kan vara lika starkt i Sverige som i Turkiet.
För säkerhets skull tillåter vi invandrartjejer att gifta sig vid 15 år. Så att de kan användas som bytesobjekt mellan familjerna, dvs giftas bort med någon släkting som vill komma iväg från fattigdomen i hembyn. Att man berövar tjejerna chansen att utbilda sig och få ett eget fäste i Sverige är bara en annan sida av den svenska dubbelmoralen. Vi skulle aldrig drömma om att låta svenska flickor gifta sig vid 15 år. Men vi har liksom inte självförtroende att säga att den regeln är bra även för flickor med utländsk bakgrund.
Vi velar och vacklar och vet inte på vilket ben vi ska stå.
<b>Har också ansvar</b>
Men invandrarna har också ett ansvar. De anpassar sig alltför lätt till den bidragskultur som de möter i sin nya by i Sverige. Inte konstigt kanske. De har ju fått höra att i Sverige får man pengar vare sig man jobbar eller inte.
De ser ofta bara ena sidan av myntet, rättigheterna inte skyldigheterna. Kommer man sedan från ett land där myndigheterna är korrumperade och sällan för något gott med sig, har man ingen inbyggd känsla av solidaritet mot samhället.
Solidariteten omfattar i stället familjen, släkten. Samhället har man inga skyldigheter mot. Varför ska man jobba om man inte behöver det?
Den mentaliteten finns på sina håll och den måste brytas. Invandrarna har ett ansvar för sin egen situation. De måste aktivt söka jobb, de måste lära sig svenska och de måste söka kontakt med svenskar.
<b>Berikar Sverige</b>
Det framgick av en TV-debatt härom kvällen att många invandrare inser detta. De vill bryta isoleringen i invandrarstadsdelarna. Komma ut bland svenskarna och bli svenskar på riktigt.
Bidra till att utveckla sitt nya hemland.
Det är något vi "gamla" svenskar borde ta fasta på. Men i vår kluvenhet sätter vi ofta krokben för dem. Både som samhälle och individer. Vi är inte riktigt säkra på att de verkligen vill bli svenskar, kanske för att vi är så osäkra på vår egen identitet. Vi är litet rädda också. Att de ska ta över, att vi ska tvingas bli som "dom".
I vår rädsla ser vi inte allt det positiva som invandrarna kommer med. Sin arbetskraft, som vi så väl behöver framöver. Sina kunskaper, som vi dåligt utnyttjar. Sina annorlunda erfarenheter, språkkunskaper, kontakter med andra delar av världen.
<b>Jobben nyckeln</b>
Om inte invandrarna kommer till jobben, kanske jobben kan komma till invandrarna. Bygg om några hyreshus till småföretagshus. Stimulera svenska företag att dra igång filialer och yrkesbildning. Locka invandrare att starta eget, gärna tillsammans med svenskar.
Var inte rädd för litet konflikter. Kvotera in invandrarbarnen på "svenska" skolor. Rusta upp invandrarskolorna med bra lärare, förstklassig utrustning och nya spännande linjer som lockar även "svenska" barn.
Det är investeringar som betalar sig mångdubbelt i framtiden och som är viktigare än att sänka barnomsorgstaxan för familjer med höga inkomster. Persson skulle själv kunna göra mycket mer, både genom att se till att regeringen tar ett effektivare grepp om integrationsfrågorna och genom att visa litet personligt intresse.
Det är inte ofta man ser statsministern i invandrarskolor, och i en moské har han väl aldrig satt sin fot. Ta av skorna och kavla upp ärmarna, Persson!
Du är väl en landsfader för alla svenskar?