<I>Krönika:</I> Sjukt med fler karensdagar, Alf Svensson
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En insändarskribent i en tidning ondgjorde sig över Svenssons utsaga. Han förklarade att han inte alls ville vara sjuk och hemma från jobbet.
Eftersom han hade så många års erfarenhet kunde han nästan utföra sitt jobb i sömnen och avsåg att släpa sig dit trots feber och yrsel. Redan i dag kostade det honom nämligen 1200 spänn att vara hemma.
<b>Lockande sängvärme</b>
Alf Svensson tror alltså att det stora problemet bakom de senaste årens sjukfrånvaro är att friska anställda stannar hemma när sängvärmen lockar och det tar emot lite att gå till jobbet. Trots den karensdag som redan finns. Det tror inte jag.
För det första tror jag att de allra flesta är mer plikttrogna och hederliga än så.
På de flesta arbetsplatser skulle ett sådant agerande vara mycket osolidariskt gentemot kollegorna.
Personaltätheten är ofta redan utan sjukfrånvaro på gränsen till ohållbar. Efter att själv varit med och täckt upp för någon annan och upptäckt vilken ansträngning det innebär undviker man nog i det längsta att försätta andra i den situationen och ska ha bra kraftiga åkommor för att svika.
Därtill tror jag att många släpar sig till jobbet trots sjukdom på grundav att de helt enkelt inte har råd att vara hemma ens med den enda karensdag som finns i dag.
På alla tänkbara sätt försöker man komma undan den, man tar ut kompledigt och semester. Eller som sagt, sväljer några alvedon och går dit ändå.
<b>Ytterligare karensdagar</b>
Har man ändå tvingats ta en karendag stannar man kanske däremot några dagar extra hemma tills man är alldeles säker på att man inte sjuknar till igen snart och tvingas till ännu en karensdag. Något som troligen skulle förstärkas med ytterligare karensdagar.
Fusk med sjukfrånvaro är sannolikt inget stort samhällsproblem. De få som går in för att fuska hittar kryphål i vilket system som helst och för att garantera alla hederligas trygghet är det kanske något vi får lära oss att leva med. Är det så att det för någon tar emot att gå till jobbet ofta är det säkert också något annat än antalet karensdagar som är felet. Något i arbetssituationen.
<b>Mår dåligt på jobbet</b>
Då är i stället ohälsan på arbetsplatsen och sjuknärvaron ett större samhällsproblem. Många mår dåligt på sina jobb. Några för att de går dit fast de inte är riktigt friska, men ännu fler för att stress och hög arbetsbelastning präglar deras arbetsliv i för hög utsträckning. Det här måste vi absolut få bukt med, men inte med fler karensdagar som i stället riskerar förvärra problemen.
Insändarskribenten jag läste kände sig yr och svimfärdig och såg lite suddigt febrigt. Så bestämde han sig ändå för att försöka jobba, han ville ju inte att Alf Svensson och andra skulle uppfatta honom som en latmask och smitare som stannade hemma bara för att det tog emot lite.
Avslutningsvis upplyste han om att han var lokförare och önskade Alf Svensson välkommen ombord på tåget samma dag.
Det finns många fler som vi inte vill ha på sina arbetsplatser när de är sjuka. Många av de lågavlönade som inte skulle ha råd att stanna hemma om det blev två karensdagar utför viktiga, ibland livsavgörande, arbetsuppgifter.
Vem vinner på att ett snuvigt vårdbiträde sköter ens klena mamma med nedsatt immunförsvar? Vem vill att ens barn i förskolan tas om hand av febriga förskollärare?
Och vad innebär det för kollegorna vid en maskin på en industri om någon slinter med ett reglage eller en reparatörer missar en mutter någonstans?