Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Krönika</I> Sex- och brädköp i fint grannskap

Stig Sundström

Stig Sundström

Foto:

Norrköping2001-05-23 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det gamla förnäma Gripsholmshuset vid Fleminggatan, byggt l893, stod där under flera decennier med sin våningselegans omgiven österut av en stor brädgård, västerut av Hedvigs prästgård och Kalvhagens sexköpsområde samt norrut av skutornas vedlossning. Snett över gatan bron till Strömsholmen och dess likaledes förnäma restaurangetablissemang. En omgivning med bred blandning, kan man säga.
Så var det fram till l939 och 40-talets krigsår. Förstnämnda år brann Strömsholmen, brädgården hade försvunnit för att ge plats åt HSB:s komplex Strömsgården, vedskutorna drog bort småningom och affärerna i Kalvhagen flyttades till andra platser. Efter allt detta upphörande återstod det ståtliga Gripsholmshuset. Dess överlevnad kom småningom också att prövas. Men det skedde inte förrän flera decennier senare.
Hösten l983 oroades folk av att grävskopor började härja i kvarteret, men det som då angreps var Verkmästareföreningens hus med festsal vid Nya Rådstugugatan och Kristinagatan i ryggen på Gripsholmshuset. Det hade inte samma lyster som fina grannhuset och revs för att ersättas med ett nytt bostadshus. Det var dock beslutat att kvarterets pärla ut mot Strömmen skulle bevaras och därför rustas upp.
Allt för många av de gamla fina hörnhusen i stan från förra sekelskiftet hade försvunnit. Därför tänktes det nu ordentligt och fastighetsägare och byggare hade tryck på sig att ta ansvar för bevarande av gångna sekels byggnadskonst. Det var inte som under l960- och 70-talen när saneringen krävde att rubbet i kvarteren revs. Det fanns skäl att spara enskilda hus och att inte slå sönder samlade miljöer.

<b>Ofärdigt torg.</b>
- Här går en varje vicka te Nye torge för å handle å jämt ä dä rörit å dant. Dä grävs å skyffles å bökes å dä måste ju va jämmerlit för affärsidkera runters ikring att varje da, månad å år se att någe aldri tycks bli färdit. Dä ä för uschlit.
På "Stadens dag" i lördags gick jag förbi och hörde bekymret över tillståndet. För mig tycks det som om denna torgombyggnad är det långsammaste projekt jag någonsin upplevt under decenniers observation av stadsbyggnaden. Folk undrar berättigat vad håller de på med? Många söker svaret på när det äntligen bli klart och hur det till sist ska bli? Är det någon som vet?

<b>Värt kulturpris.</b>
Lika säkert som att radion presenterar sina sommarpratare har nu Crescendo presenterat artisterna för sommarens träffar i Borgsruinen. Den här musikföreningen kan man lita på och den borde vara värd något kulturpris för sin gärning att sommar efter sommar bjuda på fina evenemang. Har inte det skett så tänk på det, kära kommun. Den alltid aktuella frågan om vad som kan göras för att stan ska vara attraktiv och få många besökare dyker upp igen. Crescendo drar sitt strå till stacken och får många att åka in från lantvistelsen till den populära ruinen. Det fina artistvalet gör detta värt.
God lycka i sommar igen!
Läs mer om