<I>Krönika:</I> Segrare i varm kavaj
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Några kollegor, från andra tidningar och medier, har syrligt antytt att jag redan gett upp det tydligen alltför tuffa uppdraget att vara chef för den fräcka uppstickaren. Alternativt varit tvungen att ta ett rejält sommarlov för att klara hela loppet. Men ingetdera.
Det har varit en sommar med närmast tropisk hetta. Lukten av uppvärmd kropp är så angenäm när man sitter på ett skär efter en tur med aktersnurran i Slätbaken.
<b>Feldressad</b>
Iförd kavaj på väg till jobbet förefaller man vara en idiot som inte fattar att dresscoden är helt fel och att lukten av uppvärmd kropp inte är det minsta angenäm.
- Men kavajen är min handväska, försöker jag förklara för en som tycker att jag borde kolla in väderutsikterna i den egna tidningen lite bättre.
Man måste ju ha plånbok, telefon och almanacka med sig när man jobbar och det får inte plats i mina byxfickor, det har möjligen något med själva kroppskonstitutionen att göra.
- Kör med handväska då, sa någon.
Men jag vet inte. Inte ens en sån där handledsvariant som gubbar hade på 70-talet känns som ett alternativ.
<b>Mycket jobb</b>
Jag har alltså jobbat ganska mycket i sommar. Med sommarvikarier som rödkindade och med pirr i magen sitter på sitt första morgonmöte och får sitt första uppdrag på Folkbladet.
Så visar det sig att de kan ta reda på saker & ting och kan skriva.
Bristen på erfarenheter och bakgrundskunskaper kompenseras av energi och lust. Som en frisk doft av dagg en gryning är lukten av sommarvikariens lust till att skapa något som tusentals ska ta del av. De cyklar förbi kiosker och affärer och ser löpsedeln där det tydligt syns att de klarat jobbet med glans. Så minns jag det själv.
Och det händer att man avundas deras ungdom, vill gärna stjäla litet av den.
<b>Korsikasemester</b>
Men jag har haft semester också. Nästan två veckor på Korsika i hyrbil. Kanske som Mallorca eller Rhodos var på 1950-talet. Inte alls exploaterat, få tyskar, inga svenskar, stranden för dig själv om du vill. Hisnande bilkörning med berg och hav och alltid en avgrund därnere. I avgrunden ser vi bussen som nått sin slutliga ändhållplats.
Att ta upp bussen tycks vara ett Estoniaprojekt, men jag vill gärna tro att passagerarna inte fanns kvar.
<b>Soligt på Smedby IP</b>
Så har det ju varit några fotbollsmatcher i sommar. Några att förglömma, några att minnas. En minns jag särskilt. Det var en solig lördag på vackra Smedby IP. Stämningen var mer hjärtlig än rå när Folkbladets och NTs sportredaktioner möttes i en match med Sylvias Stefan Hellberg som domare. Blygsamt avstår jag från att tjata om resultatet. På den sista raden ska alltid resultatet stå, men alltså inte den här gången. Det här är den sista raden.