<I>Krönika:</I> På besök hos doktor Stern
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bengt blev aldrig en del av det där. Han hade två äldre syskon och har berättat att han inte upplevde sig själv som ett önskat barn. Mamman hade långa och djupa depressioner, fick både morfin och fenedrin, som han menar påverkade även honom som foster. Under terapi i England gick han igenom sitt fosterliv månad för månad och såg "lika tydligt som i TV" hur hans mamma i den åttonde månaden slog med knytnävarna på magen och i förtvivlan skrek "Jag vill inte ha något barn!".
Därav kanske titeln på hans mest kända bok, översatt och utgiven i många länder: "Att må dåligt är en bra början." Från 28 års ålder och tio år framåt självmedicinerade han sömnpiller och andra psykofarmaka, alltmedan han försökte arbeta som traditionell doktor. Han har räknat ut att han satte i sig 40 kilo sömnmedel under den här perioden. En augustidag 1968 får han delirium och är medvetslös en vecka, därefter börjar hans upptäcktsfärd inom självkännedom. Det är viktigt att känna till den här bakgrunden för att förstå det han senare åstadkommer.
<b>Lunch på Mullingstorp</b>
Jag mötte Bengt Stern första gången i mitten av 1980-talet när han just hade startat kursgården Mullingstorp på familjens sommarresidens på Vikbolandet. Han åkte in till stan ibland och åt scampi, alltid scampi, på en lunchkrog som jag brukade gå på och så kom det sig att vi blev bekanta.
Han bjöd på lunch på Mulingstorp och visade stolt upp poolen, verandan, de nya husen och verksamheten med kökschef och alltihop. Jag insåg att här har vi en entreprenör, helt klart någon som får saker ur händerna. Då gjorde jag ett inslag till P1s "God Morgon Världen" med just den infallsvinkeln. New Age som affärsrörelse. Ett sätt att tjäna pengar på människors svikna förväntningar.
- Det här är det nya "Sterns", förstår du, sa han i inslaget.
<b>Sanningar i TV3</b>
Han kunde inte ta över klädimperiet, men startade på egen hand ett eget. Bengt blev ganska irriterad över reportaget, som han menade var illvilligt. Och det var förstås kritiskt. Men det hörde till hans personlighet att han fortsatte att hålla kontakten. Han gillade journalister, vi kunde möjligen erbjuda den estrad där han ville finnas för att få bekräftelse.
När Robert Aschberg startade sina program i TV3 bjöd han ofta in Stern för att han skulle säga skoningslösa "sanningar" som fick publiken att kippa efter andan.
Bengt ville väldigt gärna göra ett "Sommar"-program och han uppvaktade mig ofta om det eftersom han visste att det hände att jag producerade programmet. Han skickade manus och skivlistor och jag försökte lansera honom, men Sveriges Radio vågade sig aldrig på det.
Däremot hade jag med honom i ett telefonväkteri en gång, där lyssnarna skulle ringa in och få råd. En kvinna berättade om sin astma och sina andningssvårigheter.
- Du måste göra upp med ditt förhållande till din mamma! Hon har uppenbarligen kränkt dig på något sätt när du var barn och nu måste du ta itu med det, annars blir du aldrig frisk.
- Men min mamma är underbar, vi har ett utmärkt förhållande!
Doktor Stern skrockade förtjust och sa något om förträngning.
<b>Djupt människointresse </b>
Just den där kombinationen av friskt humör, bekymmerslösa smädelser och djupt människointresse är fascinerande. Visst sårade han en del. När en arbetskamrat till mig fick veta att han drabbats av en svår sjudom, var det inga uppmuntrande saker som Stern hade att komma med. Det hände att han öppet och oombedd kommenterade folks kroppshållning, som han menade skvallrade mycket om hur det var ställt med t ex sexuallivet.
Han var verkligen en märklig man. Regelbundet skickade han mig broschyren med säsongens kurser och han inbjöd mig att vara med gratis.
- Visst, om jag får ha med mig en bandspelare och göra ett reportage, sa jag alltid. Det nobbade han också alltid.
Bengt Stern levde inte alltid som han lärde, men han blottade också sin egen skröplighet. Han hymlade inte med att han själv var det bästa exemplet på behovet av en väg till självkännedom.
"Att må dåligt är en bra början" är en intressant bok. Egentligen nog en självbiografi, memoaren som det bästa sättet att berätta sanningen om andra människor. Många menar sig ha fått helt livsavgörande hjälp av honom, jag är inte en av dem. Men faktum är att jag saknar honom.