<I>Krönika:</I> Öppna upp alla tysta arbetsplatser
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Ett begrepp</b>
Den tysta arbetsplatsen har blivit ett begrepp och förekommer både inom den privata och offentliga sfären. Med det menas att anställda inte längre använder sig av sina grundlagsfästa rättigheter att yttra sig och framföra kritik på jobbet, en produkt av 90-talets hårda arbetsmarknad, av neddragningar och omorganiseringar. Några orsaker till den är att man är rädd för att förlora jobbet och känner ökade krav på lojalitet mot sin verksamhet. I många fall känner man inte heller till vad som är tillåtet, och till och med påbjudet, varken som chef eller anställd.
<b>Öppenhetskampanj</b>
Regeringen startade förra året en öppenhetskampanj just för att komma tillrätta med de bristande kunskaperna om vad man får och inte får göra och vad man faktiskt har skyldighet att göra. Det gäller bland annat att upplysa anställda om att de har rätt att i tal, skrift eller bild fritt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Att de har rätt att göra detta anonymt i massmedia, i normalfallet till och med på arbetstid, och att arbetsgivaren inte har rätt att efterforska vem av de anställda som meddelat media. Begränsningar gäller bara vid exceptionella fall som äventyrar rikets säkerhet, folkförsörjningen, privatlivets helgd etc.
<b>Måste våga</b>
Men det räcker inte bara att veta, man måste också våga. I en undersökning där frågan om vad som skulle hända om man framför kritiska synpunkter och resonemang på sin arbetsplats svarar inte mindre än 22 procent statligt anställda och 14 procent kommunanställda att man därmed riskerar få en försämrad ställning på arbetsplasten. 27 respektive 26 procent tror att de skulle mötas av ovilja från sina chefer.
Tittar man på vad som faktiskt kan hända en kritisk anställd blir man inte mindre orolig. Tyst ogillande och försämrad löneutveckling och karriär hör till det lindrigaste. Utfrysning, omplacering och avsked till det mer allvarliga. Därtill kommer enstaka fall där problemen går ut över hela livssituationen med psykosomatiska problem och till och med självmord som följd.
<b>Tystnaden allvarlig</b>
Förutom att tystnaden på jobbet är allvarlig eftersom den ökar risken att det pågår olämpligheter som aldrig kommer fram i ljuset och människor far illa, finns det andra skäl att se till att skapa arbetsplatser med högt till tak. Rädda anställda som inte vågar yttra sig om rutiner och synsätt på jobbet hämmar också en positiv utveckling på enheten eller företaget. De goda och konstruktiva idéerna som verkligen skulle kunna förbättra verksamheten stannar ju också bakom de anställdas förseglade läppar i ett sådant klimat.
För varje chef måste det handla om att skapa en så öppen arbetsplats som möjligt där alla vågar komma med såväl kritik som föslag på förändringar. Det vinner alla på. För den anställde gäller det att ha tillräckligt med skinn på näsan för att använda sig av sin yttrandefrihet så snart det är befogat. Genom att gå samman med kritik och yttra sig i grupp begränsar man arbetsgivarens möjligheter att på olika vis "straffa" den kritiske.
Alltså det som kassörskans arbetskamrater inte vågade...