<I>Krönika:</I> Lucia - en stark kvinna att minnas
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sällan det vi verkligen firar och den vi verkligen hyllar. Sankta Lucia från staden Syrakusa.
Det är väl i och för sig inte nödvändigt heller, men det vore synd om hennes historia hamnar helt i glömska. Särskilt som jag tror att hon och hennes öde har något att säga oss även i dag.
<b>Martyrdöden</b>
Enligt legenden led Lucia martyrdöden år 304. Skälet till detta var att hon var en stark kvinna som vägrade gifta sig med en man som åtrådde henne och som inte kunde ta ett nej. Som straff lät han döda henne.
Dessförinnan fick hon utstå hån och kränkningar och symboliskt nog fick hon sina ögon utstuckna. Halsen genomborrades av svärdshugg och slutligen brändes hon på bål.
För Lucias del var det livet med Kristus hon ville välja framför livet med den man som till varje pris ville ha henne.
Hon stod på sig och mannen ansåg att så länge hennes ögon inte vilade på honom var de inte värda att se något alls.
För hennes mod att säga nej till mannens kärlek, men ja till kärleken till Kristus och människan, blev hon den Sankta Lucia vi nu besjunger och firar minnet av.
<b>Ser ett mönster</b>
Även om det i dag sällan är nunnelivet som lockar kvinnor att säga nej till män kan man ändå i många av dagens kvinnoöden se ett mönster som liknar Lucias.
Kvinnors nej till män som har bestämt sig för vad de vill ha accepteras inte.
Inte sällan handlar det om före detta makar eller pojkvänner som vägrar förstå när relationen är över och att kvinnan har rätt till ett nytt och eget liv. Jag känner inte till den exakta siffran men jag vet att det är tusentals och åter tusentals kvinnor som går i ständig skräck för män och jag har träffat flera av dem.
Antingen lever de fortfarande tillsammans med de män som plågar dem eller så har de lyckats bryta sig loss, byta stad, skaffa sig en ny identitet och håller sig gömda.
Men inga besöksförbud eller hemliga identiteter i världen kan utplåna den ständiga lilla bollen av oro längst ner i maggropen.
Barn som frågar och kräver svar om sina pappor komplicerar det hela ytterligare.
<b>Hinner ifatt</b>
Inte tillräckligt sällan hinner männen som jagar dem ifatt. Som hade de ett sjätte sinne för sådant snokar de reda på nya identiteter och adresser på nolltid. En mörk natt står de utanför kvinnans fönster och så är den lilla nyförvärvade tryggheten som bortblåst igen.
I bland slår de för att skada eller döda. I bland använder de psykiskt våld eller hävdar sin äganderätt till kvinnans kropp och utnyttjar henne sexuellt. Tar kvinnan sig levande därifrån börjar karusellen med flytt och nya identiteter igen.
Annars slutar hennes historia där, liksom Lucias gjorde. Poängen är givetvis inte att vi ska sitta och gråta av empati så snart ett vackert luciatåg uppenbarar sig eller att vi ädelt ska avstå glöggen och pepparkakorna.
<b>Skänka en tanke</b>
Vi kan njuta av att fira Lucia i fulla drag men ändå skänka en tanke till förebilden och alla kvinnor som förföljs och plågas av män just nu.
Liksom Lucia lär de alla förr eller senare hitta den inneboende styrka som får dem att stå fast vid sina nej. Men till skillnad från henne får de förhoppningsvis ett bättre öde.