<I>Krönika:</I> Lindh bäst i klassen
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det ska bli snälla betyg. Alla får godkänt. Å andra sidan är jag snål med riktigt höga betyg. Det gäller även den just nu något haussade magistern.
Statsministern utser statsråden och bestämmer deras arbetsvillkor, t ex departementsindelningen. Han ska dra upp riktlinjerna för politiken och se till att viktiga frågor inte faller i glömska. Sedan har han en personlig politisk roll som kan hjälpa eller stjälpa regeringen. Hur han lyckats?
Inget vidare, tycker jag. Persson har en del goda egenskaper. Men när ekonomin är uppordnad och skatterna sänkts, så verkar fantasin vara förbrukad. En rad problem har växt eller åtminstone blivit tydligare under hans tid: Stressen i arbetslivet, sjukskrivningarna, bostadsbristen, eftersläpningen i sjukvården, frågetecknen kring skolan och de allt tydligare tecknen på en kris i rättsväsendet.
Här borde Persson för länge sedan ha samlat regeringen och tagit nya grepp. I stället har det fått rulla på, som om problemen inte existerat eller inte varit regeringens bord.
I utrikespolitiken har Persson har avvikit från den gamla socialdemokratiska linjen att bekämpa förtryck och värna de små nationernas intressen. Särskilt undfallenheten mot Israel har varit påfrestande.
Men jag skulle ju vara snäll, så Persson får VG. Med frågetecken.
<b>Anna ett proffs</b>
Anna Lindh har förhindrat en total logisk och ideologisk kollaps av svensk utrikespolitik. Hon är proffspolitiker utan att framstå som en sådan. Hon har bitit ifrån mot Israel och visat medkänsl med dem som drabbatsav det israeliska förtrycket. En tjej med både förstånd och hjärta. Får mitt nda MVG.
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén har inte haft till uppgift att synas, och är som sådan svår att betygsätta. Gör ett ärligt och rättframt intryck, inget fjäsk. Ger henne VG i avgångsbetyg..
Det blir några VG till: Bosse Ringholm har snabbt vuxit in i rollen som rikshushållare. Har väl inte Strängs pedagogiska talanger, men verkar ha koll på läget. Björn von Sydow har skött omställningen av försvaret på ett sätt som inger respekt. Miljöminister Kjell Larsson började litet trevande men verkar nu göra ett bra jobb. Jordbruksminister Margareta Winberg försvinner inte heller i mängden, och om handelsminister Leif Pagrotsky skulle man kunna säga vad Erlander en gång sa om Kjell-Olof Feldt:
- Klok som en pudel!
Men sedan blir det svårare att vara snäll. Vad ska man säga om t ex Björn Rosengren? Att han var bättre som ordförande i TCO, där han bara behövde snacka? Att han har en hopplös uppgift i ett departement som Persson aldrig borde ha hittat på?
Mona Sahlin kunde ha blivit en duktig arbetsmarknadsminister, men slösar nu bort sina krafter på mobiltelefonantenner och andra ströjobb . En annan duktig tjej som försvunnit i superdepartmentet är Ulrika Messing. Trion får G, eftersom jag inte sätter lägre betyg.
G får alla övriga också. Socialministrarna Lars Engqvist och Ingela Thalén som sällan hör av sig. Thomas Östros som ännu måste upp till bevis om han klarar skolan. Lars-Erik Lövdén som basar över skatteutjämningen och en obefintlig bostadspolitik och gör så gott han kan.
Thomas Bodström som börjat bra, men inte bör påstå att polisbristen uppfunnits av lobbyister.
<b>Några utan jobb</b>
Kulturminister Marita Ulvskog kunde ha fått ett litet överbetyg, vore det inte för att jag har en av hennes krångliga, dyra och innehållslösa digitalboxar hemma.
Jan O. Karlsson är duktig och får säkert VG med tiden. Lena Sommestad vet jag inget om, utom att hon fortfarande lär stå på regeringens lönelista. Britta Lejon är ännu ett offer för Perssons något planlösa utnämningspolitik. Statsråd bör inte utnämnas, om man inte har något jobb åt dem.
Det var väl alla, eller har jag glömt någon? De riktiga betygen kommer om tre månader!