<I>Krönika:</I> Lär dig ifrågasätta normen
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är förvånansvärt kort tid sedan, mycket har hunnit hända sedan dess. I alla fall kan jag tänka så när jag betraktar min egen generations jämställdhetsuttryck, närmast något slags egalitetskoma. Väninnor som vägrar bli bjudna på fika av en man, fnyser förolämpat om någon inte släpper dörren i ansiktet på dem och fördelar räkningarna med sambon procentuellt efter inkomst för att uppnå den ultimata rättvisan.
Det finns till och med de som grälar om vems tur det är att få städa toaletten den här gången. Nej, det sistnämnda skulle definitivt aldrig inträffa i min familj. Men ni förstår tendensen.
Saker som inte ens ytligt och långsökt har med jämställdhet och feminism att göra har alltså blivit viktiga symbolfrågor i sjuttiotalisternas vardag. Kanske är det detta som förblindar och invaggar nya generationer i tron att vi faktiskt lever i ett jämställt samhälle där män och kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter. Allt medan det verkliga köns- och klasskriget pågår som vanligt på alla områden som betyder något. Mer sofistikerat och överslätande än förr, och i bland till och med omedvetet.
Men ändå lika intensivt.
För när man lämnar sjuttiotalisternas vardagsrum och i stället granskar statistiken på vilket område det vara månde växer en annan bild fram. Då är det svårt att förstå att det gått så mycket som åttio år sedan kvinnor fick rösträtt och det ändå hunnit hända så lite. På flera områden har utvecklingen till och med gått bakåt den sista tiden. Skillnaden mellan kvinnors och mäns löner för samma jobb har ökat. De kvinnliga skönhetsidealen väger i dag 23 procent mindre än genomsnittskvinnan mot de 8 procent mindre som modellerna för tjugo år sedan vägde. Vi har vid det här laget glömt att Marilyn Monroe hade storlek 42 och producerar nu skyltdockor som, om de varit levande kvinnor, hade varit för magra för att ens kunna få mens.
Detfinns givetvis fler helt oacceptabla faktum som uppenbarar sig om vi bara gräver lite under ytan. Det är detta som måste ske för att öppna ögonen på alla som hävdar att vi redan har uppnått jämställdhet. Vi måste alla ifrågasätta det "normala", det konventionella, för det är där vår tids dolda könsdiskriminering hämtar näring. Bakom floskler som "lön efter kompetens, inte efter kön" döljer sig just lönesättning efter kön, eftersom det är det ena könets egenskaper som är synonyma med kompetensbegreppet.
För att öva dig själv i att tänka annorlunda ska du nu få sätta ut skiljetecken i meningen "woman without her man is nothing".
Hur gick det?
Gjorde du som majoriteten i engelskklassen som fick övningen, skrev "Woman, without her man, is nothing." Eller gjorde du som några få fritänkare, skrev "Woman! Without her, man is nothing."?