<I>Krönika:</I> Karlsson får mycket att bita i
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Däremot känner jag honom inte som överdrivet ordningsam. Jag skrattade gott när jag hörde att han skulle bli revisor i EU. Han får ett helsike tänkte jag. Och hur ska han trivas i det gänget, inte precis några muntergökar.
Men det stod inte på förrän Karlsson charmat även kollegorna i EU:s revisionsrätt som valde honom till sin ordförande. Kanske inte bara för charmens skull, utan också för att han är en duglig och självständig person.
Nu ska Jan O, som vi brukade kalla honom, ta hand om biståndet och invandrarpolitiken. Det är två just nu heta ämnen.
<b>Varnande exempel</b>
Den danska valkampen visar med skrämmande tydlighet hur det går när man dels ger efter för invandrarfientliga stämningar, dels försummar integrationspolitiken. Den nya borgerliga regeringen har genom sina löften om ytterligare skärpningar av flyktingpolitiken målat in sig i ett hörn. Hur tillser man t ex att invandrare bara gifter sig med danskar?
En rad förslagen står i strid med internationella konventioner och EU:s asylpolitik. Det kommer att bli en snöplig reträtt för Anders Fogh Rasmussen och hans regering. Men socialdemokraterna bär också ett tungt ansvar. Tre socialdemokratiska inrikesministrar skärpte i omgångar flyktingpolitiken.
Men ju mer man gav efter, desto mer krävde den främlingsfientliga opinionen.
Samtidigt gjordes mycket litet för att integrera invandrarna. Med resultat att det faktiskt finns ett öppet motstånd också från invandrarnas sida att delta i det danska samhället. Muslimska ledare upp- manade till valbojkott och talade om att Danmark bör bli en muslimsk stat med sharia-lagar.
<b>Kan ta en debatt</b>
Där är vi inte än i Sverige, men risk finns för att smittan sprids över Sundet. I Skåne finns redan ett starkt invandrarfientligt parti, Skånes väl, som fått borgarnas förtroende att vara med och styra regionen.
Skånes väl och andra extremistgrupper vädrar nu morgonluft. Den danska valdebatten har gjort det legitimt att kräva att flyktingmottagandet stryps och att invandrarna antingen blir svenskar eller skickas hem.
Det blir en viktig uppgift för Karlsson att stå emot sådana stämningar, men också stå emot grupper som kräver att Sverige av humanitära skäl ska låta alla flyktingar stanna, antingen de har ett skyddsbehov eller inte.
De som skriker högst, har inte alltid störst behov. Att säga nej när man bör säga nej är kanske det allra svåraste. Man framstår lätt som hjärtlös. Även här får Karlsson nytta av sin mjuka framtoning. Det blir inte lätt att med någon trovärdighet beskylla honom för att sakna empati. Han är dessutom verbalt begåvad och kan ta en debatt när det är nödvändigt.
<b>Efter bombkriget</b>
Biståndet talas det så litet om i Sverige nu för tiden, att många svenskar antagligen tror att det har upphört. I själva verket ökar det svenska biståndet kraftigt just nu, till följd av högkonjunkturen och den automatik som politikerna lagt fast.
Och det är bra, för behoven är enorma. Terrorhändelserna och kriget i Afganistan påminner oss om vad som händer när man vänder ett fattigt land ryggen.
Det var precis vad USA och resten av västvärlden gjorde när ryssarna fördrivits i början av 1990-talet. Samma krigsherrar som då installerades i Kabul är nu tillbaka och delar raskt upp landet mellan sig.
När USA krossat talibanerna och de utländska legoknektar som CIA en gång tog dit, bin Ladin oskadliggjorts och CNN släckt ner sina kameror, lär USA:s intresse för landet också vara över för den här gången. USA har aldrig haft något större intresse för den afganska befolkningen.
Desto viktigare blir det för länder som t ex Sverige att satsa massivt på att hjälpa Afganistan ur fattigdoms- och våldsspiralen. Det handlar om utbildning, sjukvård, administrativ och fysisk infrastruktur och mycket annat.
<b>Vi måste våga hjälpa</b>
Svenska frivilligorganisationer har med bidrag från Sida funnits på plats i Afganistan under de svåra åren när ingen brydde sig om landet. De har gjort och gör goda insatser, men nu måste det till en bredare mobilisering av resurser.
Det finns ingen anledning att vi ska sitta och vänta på att EU:s biståndsbyråkrati kommer igång där nere. Sida bör gå igång så snart omständigheterna på platsen medger det.
Men det är inte bara i Afganistan som vi och andra västländer behöver öka biståndet. Behoven är enorma även på andra håll, inte minst i Afrika. En världsdel som både väst och öst vänt ryggen efter det kalla krigets slut.
Nästan alla kontinentens länder behöver hjälp. Det gäller inte minst länder som t ex Somalia där mycket av mönstret från Afganistan går igen. Krigsherrar som delar upp landet mellan sig, religiös extremism och ett växthus för terrorism. Allt till följd av fattigdomen, bristen på utbildning och på en fungerande rätts- och statsapparat. Sudan är ett annat land som sprider oro i Afrika och världen i övrigt. Vi måste våga hjälpa även sådana "svåra" länder.
<b>Mycket att bita i</b>
Föreställningen att vi kan utrota terrorismen och skapa lugn och ro med bomber är rent ut sagt enfaldig. Gör vi inget åt orättvisorna, kommer nya bin Ladin att poppa upp i snabbare takt än vi hinner ta kål på dem.
Sverige är ett litet land, och vi kan inte ensamma lösa alla världens problem. Men vi kan göra mycket mer än i dag och därmed bli ett gott exempel för andra länder. Vi visade en gång vägen, och kan göra det igen.
Karlsson har verkligen mycket att bita i.