<I>Krönika:</I> Inte nog att vara landsfader
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I stället för att sluta upp bakom den sittande socialdemokratiskt ledda regeringen och "landsfadern" Nyrup Rasmussen, satsar väljarna av allt att döma på förändring. Det borgerliga blocket har under den korta valkampen ökat sitt försprång framför regeringen och dess stödpartier. Om ingenting dramatiskt inträffar de närmaste dagarna blir det regeringsskifte efter valet på tisdag.
Visst ville danskarna diskutera muslimer, men inte Afghanistan och hotet från bin Ladin och hans kumpaner. Nej, danskarna ville diskutera det "hot" som landets knappa två hundra tusen muslimska invandrare utgör mot landets kultur och livsstil.
Den redan tidigare inflammerade "utlänningsdebatten" i Danmark spårade helt ur. Nu blev det en demokratisk skyldighet att säga vad man tyckte om invandrare som bara begick brott och snyltade på det danska samhället. Och som fortsatte att hämta sina fruar och män från sina hemländer i stället för att gifta sig danskt. Därmed snabbt förökande den muslimska befolkningen i landet, till danskarnas förfäran.
<b>Vinnande koncept</b>
I spetsen för kampanjen mot "de fremmede" går det populistiska och främlingsfientliga Dansk folkeparti under ledning av Pia Kjaersgaard. Men de andra partierna har, på några undantag när, inte varit sena att kopiera hennes vinnande koncept.
Venstre, det största borgerliga partiet vars ledare Anders Fogh Rasmussen väntas bli ny statsminister, publicerade härom dagen en annons med en bild på några palestinska invandrare som kommer ut ur en rättssal efter en uppmärksammad gruppvåldtäkt i Danmark. Tvärs över muslimerna står texten: Dags för förändring! Nederst på annonsen ett porträtt av Fogh Rasmussen för att ingen ska missa budskapets avsändare.
Och Venstres taleskvinna Birthe Rönn Hornbech förklarade nyligen att det inte handlade om att förbjuda amerikaner och italienare att komma till Danmark. Vad det gällde var att förhindra att turkar, pakistanier och somalier "fortsätter att släpa sina hemländer upp hit".
Socialdemokraterna har hyfsat sitt språkbruk sedan inrikesministern Karen Jespersen (var kommer alla dessa militanta kvinnor från?) ville skicka kriminella invandrare "till en öde ö", och vet nu inte riktigt på vilket ben de ska stå.
<b>Underblåser fördomar</b>
Nyrup själv ser ut som en som sålt smöret och tappat pengarna. Han kan anständigtvis inte hoppa på det invandrarfientliga tåget, men vågar inte heller ta avstånd från de främlingsfientliga stämningarna i landet. I stället lovar han litet lamt att de redan hår
da familjeåterföreningsreglerna ska "ses över" efter valet.
Den danska ekonomin är välskött (se bara på den danska kronan som är urstark trots att Danmark sagt nej till EMU), arbetslösheten är den lägsta på 25 år och danskarna lever helt visst gott. Till detta kommer att invandrarna är mycket färre än i Sverige. Ändå ökar främlingsfientligheten. Hur går detta ihop?
En ung folketingskvinna som jag talade med härom dagen påpekade att under den ekonomiska krisen på 1880-talet beskylldes invandrarna för att "ta pigerne och jobben" från danskarna. Idag anklagas de för att inte gifta sig danskt och för att inte skaffa sig arbete i Danmark!
Själv trodde hon att den minskade arbetslösheten i stället för att öka toleransen mot invandrare tvärtom har minskat den.
En sak är i alla fall tydlig. Om media och politiker inte tar sitt ansvar utan tvärtom underblåser fördomar och främlingsfobi, duger vilka argument som helst.
<b>Spekulationen slog fel</b>
Inte heller Nyrup Rasmussen undgår sitt ansvar. Han spekulerade uppenbarligen i att terrorhotet skulle hjälpa regeringen att få förnyat förtroende, och utlöste ett nyval vid sämsta tänkbara tidpunkt. Om han väntat tills det lugnat ner sig i världen, hade det troligen gått att undvika de värsta excesserna.
Att "statsmannafaktorn" inte är mycket att lita på i valsammanhang är en lärdom att lägga på minnet inför det svenska valet nästa år. För den som nu tror att "landsfaderlighet" och tuffa attityder i internationella sammanhang räcker för att vinna ett val.
Inte ens en välskött ekonomi är tillräcklig för att undvika en valförlust, om man inte har svar på de dagsaktuella frågorna. I Danmark var det, utöver invandrarpolitiken, sjukvården som dominerade debatten.
<b>Sjukvården viktigast</b>
Även i Norge spelade sjukvårdsfrågorna en central roll för arbeiderpartiets stora valförlust nyligen. I Sverige visar alla undersökningar att väljarna sätter en god sjukvård allra högst på önskelistan, i alla fall i goda tider.
Ändå saknas det i dag en tydlig socialdemokratisk sjukvårdspolitik i Sverige. Regeringen har överlämnat frågorna till delvis borgerligt styrda landsting. Visst har det slussats över ett antal miljarder till sjukvården. Men var finns initiativen och den socialdemokratiska profilen i nästa års kanske viktigaste politiska fråga? Räcker det med att säga att vi är emot privatisering av vissa sjukhus?
Den saken borde Persson ta sig en funderare på, mellan resorna och statsmannautspelen. Annars kan väljarna bjuda på överraskningar även här.