<I>Krönika:</I> Förslag som retar till engagemang
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Argument som inte håller</b>
Argument som nedskräpning håller inte. Det kan väl inte vara roligare att städa upp ett reklamblad från den lokala butiken än från ett politiskt parti och det är knappast utdelarens fel om mottagaren inte hittar till papperskorgen. De där aggressiva och påflugna politikerna det hänvisas till har jag heller aldrig sett. En viss påflugenhet är man kanske i och för sig van vid i ett köpcentrum, bara det att det vanligtvis finns kommersiella motiv bakom den.
Nåja. Vid närmare eftertanke är det kanske ändå inte så dumt. Ja, då menar jag inte att de som fattar besluten kring det gör rätt om de står kvar vid ett valinformationsförbud. Jag menar att detta synbarligen korkade beslut i det långa loppet kan bli bra för det allmänna bästa och för demokratin. För vad är det egentligen som händer när någon agerar som ovan? Jo, folk blir förbannade. Att jag och andra som jobbar politiskt blir det är inte så konstigt, men många andra blir det också.
<b>Sund reaktion</b>
Även om man själv inte är ett dugg intresserad av politik och inte kommer att läsa en enda av de broschyrer som delas ut vid de eventuella valstugorna vaknar man upp och opponerar mot dem som vill förvägra en rätten och möjligheten att ta del av information och föra politiska samtal med de förtroendevalda. Avståndstagandet från politikerförbud utanför ett köpcentrum är en sund reaktion hos den som inser att den tunna tråden mellan demokrati och avsaknad av densamma hänger på just detta med rätt och möjlighet. Ingen kan tvinga någon att rösta i vårt land, men ingen kan heller förvägra någon att göra det. För att kunna lägga en genomtänkt röst krävs en viss delaktighet i samhällsdebatten, ett visst informationsintag och en möjlighet att få ställa frågor och få svar från sina presumtiva företrädare.
Jag har många gånger hört invandrare som levt i länder med diktatur fråga varför så många väljer att inte rösta i vårt land när de själva och deras folk varit beredda att dö får att få göra det i sina länder. Det ligger i sakens natur att man inte uppskattar något förrän man på allvar insett att man kan mista det - eller aldrig har haft det. Jag antar att det är samma princip som kan få en att ta strid för politiska partiers rätt att agitera i köpcentrat fast man själv aldrig tidigare lyssnat till dem.
<b>Utgången given?</b>
På Aftonbladets hemsida på nätet var dagens fråga häromdagen huruvida höstens val redan är avgjort och socialdemokraterna skulle vinna eller om borgarna fortfarande har en chans. 70 procent trodde att utgången var given och bara 23 procent trodde att de borgerliga partierna fortfarande kan få majoritet. Det är fullkomligt livsfarligt. Ingenting uppmuntrar till soffliggande på valdagen så mycket som en sådan bergfast tro på att saken redan är klar. Hotet från oppositionen är osynligt. Invaggade i falsk säkerhet låter många den demokratiska rättigheten rinna dem ur händerna.
Här kan faktiskt sådant som propagandaförbud utanför ett köpcentrum uppamma energi och ilska nog att locka några fler till valurnorna. Vi får hoppas att det får den effekten och att liknande dumheter runtom i landet också kan vändas till något konstruktivt och positivt. Liksom vi får hoppas att beslutet i sig omprövas så att folks möjligheter att lägga en genomtänkt röst ökar.