<I>Krönika:</I> Fel skylla allt på förskolereformen
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den koppling som kan finnas mellan sämre arbetsmiljö på dagis och förskolereformen, och som det också tillsatts resurser för att lösa, tillmäts i kritiken tyvärr inte heller alltid störst betydelse.
<b>Man blir mörkrädd</b>
I stället florerar argument som gör en mörkrädd. Som att förr kunde föräldrar jobba mindre om de ville och inför arbetsgivaren förklara att det berodde på att de inte ville åka upp ett snäpp i närvarotiden på dagis och bli tvungna att betala högre barnomsorgsavgift. Numera har de inga argument för att inte jobba heltid. Vad är det i så fall för ett sjukt samhälle vi har skapat om omgivningen bara accepterar kronor och ören som argument för minskad arbetstid, inte en önskan om att spendera mer tid med sina barn? Det tycker jag säger mer om bristerna hos arbetsgivaren och i samhällsklimatet än om bristerna i förskolereformen.
<b>För- och nackdelar</b>
Utgångspunkten måste trots allt vara att man är så mycket med sina barn som man vill och har möjlighet till, att man väger för- och nackdelar mot varandra och kommer fram till den för familjen bästa lösningen. Nu skulle man kunna resonera så att när man fått så mycket lägre barnomsorgsavgift kan man till och med gå ned i arbetstid och ändå klara det ekonomiskt.
Inte tror jag att föräldrar sitter och tänker att nu måste jag gå upp i arbetstid för att kunna utnyttja att det är så billigt med barnomsorg. Med det resonemanget skulle man i så fall hämta ut en massa onödig medicin så snart man kommit upp i högkostnadsskyddet eller springa med barnen till läkaren i tid och otid bara för att det inte kostar något. Ett sådant agerande säger också mer om bristerna hos aktören än om bristerna i reformen.
I stort är det är ju inte heller så att närvarotiden dramatiskt rusat i höjden mer än beräknat. Den ökning som skett håller sig gott och väl inom marginalen, även om den är ojämnt fördelad på olika förskolor.
<b>Måste inte jobba in lunchen</b>
Det handlar sannolikt om att föräldrar inte längre behöver jobba in lunchen och stressa till dagis. Att barnet får vara kvar några timmar på sitt älskade dagis fast det fått ett syskon eller föräldern blivit arbetslös och att man inte längre behöver vara beroende av att farmor, morfar och grannen ställer upp och hämtar och sedan stå i tacksamhetsskuld till dem. Om farmor däremot tycker att det är roligt att hämta barnet på dagis någon dag kan hon fortfarande göra det, bara det att nu sker det frivilligt och för att det är trevligt, inte som en lösning på ett problem.
<b>Tvungna vara hemma?</b>
Även om närvarotiden skulle ha ökat mer är jag inte säker på att det nödvändigtvis varit negativt. Om föräldrarna har en önskan att arbeta mer än de gjort tidigare var det kanske värre för både dem och barnen förut då de kände sig tvungna att vara hemma? Just de barn vars närvarotid ökar bör vara de som också klarar av det och kanske till och med behöver det. Om en förälder bedömer att barnen inte mår bra av mer tid på dagis avstår de väl från det även i fortsättningen? Annars säger det mer om bristerna hos föräldern än om bristerna i förskolereformen.
<b>Suveränt!</b>
Jag kan inte se annat än att ur familjeperspektiv är maxtaxan och de andra delarna av förskolereformen suveräna. På de förskolor där närvaron ökat så mycket att den faktiskt försämrat personalens och barnens arbetsmiljö måste vi givetvis se till att lösa de problemen.
Många av dem lär ha att göra med att man ännu inte hunnit kartlägga var de största ökningarna skett och hur resurserna därmed ska fördelas. Självklart ska reformen följas av ökade resurser, precis som det är planerat. Om den inte kommer att göra det säger även det mer om bristerna hos dem som ska fördela resurserna än om bristerna i förskolereformen.