<I>Krönika:</I> Ett förtryck kan aldrig rättfärdiga ett annat
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Repliken uppsnappades av mig på ett kafé och den utlöste en
diskussion vid bordet om lämpligheten att delta i en manifestation med fackeltåg på Förintelsens minnesdag.
Någon hade fått tag på en broschyr om dagen som uppmärksammas nu på söndag med lokala program över hela Sverige och även i övriga Europa.
Förintelsens minnesdag utsågs för ett par år sedan, på årsdagen av Auschwitz befrielse, med syftet att mänskligheten aldrig ska glömma eller förneka det fruktansvärda som hände under andra världskriget. Foldrar om hur detta ska manifesteras hade spritts och upprört deklarerade nu en av dem som fått den i sin hand att det minsann inte var läge att tycka synd om judar just nu.
<b>Oacceptabelt</b>
På ett sätt kan man väl förstå hur hon tänkte. Det som pågår i Israel är givetvis helt oacceptabelt, sett ur båda parters perspektiv.
Bara de senaste dagarnas händelser med en sprängd palestinsk radiostation och beskjutning av gästerna på en judisk konfirmationsfest räcker för att uppröra.
Visst kan det mitt i denna korseld kännas konstigt att ensidigt minnas den ena sidans offer, även om de offren var så många och de och deras efterlevande utsattes för så mycket lidande.
<b>Förtryck alltid fel</b>
Men det blir fel om man låter ett brott förminskas av att nya brott begås dagligen. Förtryck av människor är alltid fel, oavsett vem som förtrycker och när det sker. Det spelar ingen roll om den som förtrycks är jude eller muslim, svart sydafrikan, homosexuell eller kommunist.
Att uppmärksamma och fördöma ett förtryck betyder inte heller att man accepterar eller glömmer ett annat. Det kan faktiskt till och med fungera precis tvärt om. Exempel från ett av de värsta brotten i världshistorien kan hjälpa oss att också lyfta fram dagens konflikthärdar och brott mot mänskliga rättigheter.
Exemplet visar vad som händer om vi låter våra röster tystna och inte vågar slåss för att även andras, inte bara våra egna, rättigheter respekteras.
<b>Medmänsklighet och tolerans</b>
Förintelsens minnesdag är tänkt att vara en dag i toleransens och medmänsklighetens tecken. Det är en dag för att minnas det som hände och utifrån det påminna om hur viktigt det är att aldrig släppa fram odemokratiska krafter.
Det finns som bekant de som hävdar att förintelsen aldrig inträffat och ju färre ögonvittnen som finns kvar, desto större är risken att förnekarnas bild av verkligheten sprids och anammas.
Hur svag och ofullständig vår demokrati och de mänskliga rättigheterna än är finns det inga alternativ som är bättre. Det är det underliggande budskapet med en manifestation som Förintelsens minnesdag.
<b>Samma misstag</b>
Ur det perspektivet blir det inte längre märkligt att delta på söndag. Vi behöver samla alla tänkbara krafter till massivt motstånd mot rasism och främlingsfientlighet och för demokrati och medmänsklighet.
Skulle man avstå med motiveringen att dagens judar inte heller lever upp till mänskliga rättigheter på många håll har man nästan begått samma misstag som dem man kritiserar och bekämpar.
Man har accepterat förtryck och vedergällning och man har låtit dåtidens brott mot judar rättfärdigas av brott som begås av dagens judar som bara har det gemensamt med de förra att de tillhör samma folkgrupp. Att det är fel är för de flesta uppenbart.