<i>Krönika:</I> Enklare i böckernas och dokusåpornas värld
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Lärt mig nya saker</b>
Därmed har jag alltså lärt mig två nya saker. Båda bekräftade i och för sig något jag redan visste. Att det alltid är farligt att vara säker på sin sak och alltför kategorisk. Det mesta kan ses ur olika vinklar och man ska aldrig döma någon för att de gör en annan bedömning än man själv, de har ju aldrig exakt samma erfarenheter och utgångspunkt som man själv.
Men trots brister och brutna fördomar kan jag inte tycka annat än att det hade varit enklare att leva och fatta beslut i historiens, böckernas och dokusåpornas värld. Slumpen, ö-råd och allmänhetens telefonröstningar skiljer där de goda från de onda och ställer slutligen folkets man på tronen. Den fattige är utfattig och lever på ofri grund, helt utan egen förskyllan, och den rike utnyttjar och köper sig fri från sina synder. Inte så svårt att veta vems sida man ska stå på då.
<b>Annorlunda i dag</b>
Verkligheten i dag ser annorlunda ut. Inte minst detta med rik och fattig, egnahemsägare och arbetare är betydligt mer invecklat än förr. Nu tjänar underhållsteknikerna på det skitiga industrigolvet ofta betydligt mer än den som sitter på kontoret. Den nya tidens riktiga höginkomsttagare är, eller kommer att bli, de som kan ta ut hur mycket som helst för sina tjänster eftersom de är oumbärliga för alla: Tv-reparatören, sotaren, slamsugaren. Lång utbildning behöver inte betyda hög inkomst, i synnerhet inte om den utbildning man valt har humanistisk inriktning.
Våra ideologiska sympatier är lika oberäkneliga. Vi röstar inte längre efter klass och yrke, utan efter våra idéer och tyckanden. På ett sätt känns det lite sorgligt att se den arbetslöse, låginkomsttagaren och den föräldraledige slänga bort sin röst på borgerliga alternativ med motiveringar som "men det är väl bra med fler poliser" eller "man får väl skylla sig själv om man har ställt till det som jag". Eller att se dem röstskolka. Den grupp som den förda politiken har störst betydelse för och verkligen får konsekvenser för, är ju tyvärr samma grupp där valdeltagandet är lägst.
<b>Ärver Idéer</b>
Det är klart att det ändå är bra att ideologin inte längre självklart utgår från den egna vinningen. Gjorde den det skulle vi med den politik som förts största delen av 1900-talet vid det här laget helt ha utrotat alla socialister. Genom att driva högre standard vad gäller exempelvis bostäder åt var och en, för att inte tala om den utbildningspolitik som förts med devisen kunskap är makt, har vi långsamt förvandlat generation efter generation av arbetarklassens ungar till medelklass med villa, bil och årlig utlandssemester. Vissa av dem glömmer snart var de kom ifrån och hur deras möjligheter blev dem givna. Men många gör det inte. Även om de inte ärver föräldrarnas standard ärver de deras idéer, eller skapar sina egna, och vill kämpa för att även dagens barn i underläge ska få chansen att förverkliga sina drömmar.
Emellanåt längtar jag dock efter enkla, ensidiga lösningar. Att från TV-soffan sträcka ut armen och bara slå ett nummer och därmed avgöra vem som ska bli 500 000 kronor rikare. Att slippa vända och vrida på alla problem och hitta lösningar som passar alla, eftersom man verkligen vill att alla ska leva ett gott liv. Och att få sina fördomar knäckta gör förstås alltid lite ont.