<I>Krönika:</I> En kompass för förstagångsväljare
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Strax efter förra valet pratade jag med två unga tjejer som hade röstat för första gången och frågade hur de hade resonerat.
<b>"Låter bra"</b>
Den ena svarade att hon hade röstat på folkpartiet eftersom det partinamnet lät så folkligt och bra. Den andra hade röstat på centern eftersom det partiet lät som det låg mest i mitten. Men hon ångrade sig lite och hade hon fått göra om det hade hon nog röstat på socialmoderaterna för de var nog bättre i alla fall.
Det kan inte vara lätt att för första gången stå inför ett val. Är man sedan dessutom inte så historiskt påläst och inte känner att någon särskild ideologi överensstämmer med ens egna tankar måste det vara än svårare.
De flesta förstagångsväljare har givetvis mer koll än de två tjejerna jag träffade. Ungt val har säkerligen bidragit till det.
Men det man vet och tycker kan ändå inte alltid vara så lätt att överföra så att det passar in i ett särskilt partifack. Och till slut måste man bestämma sig för något.
<b>Det finns hjälp</b>
Då finns det hjälp att ta till. Förutom ett antal checklistor och tester som ungdomsförbunden och partierna tillhandahåller finns det numera valsimulator på nätet. Även om jag var skeptisk provade jag en. Efter att ha trasslat mig igenom 30 frågor om min inställning till allt från EU och betyg till pornografi och homosexuellas rätt att adoptera barn fick jag välja ut tre av de frågor jag besvarat som de som hade störst betydelse för mig. Det var svårt. Hur ställer man ökat bistånd mot kvotering och djurens rättigheter mot avveckling av kärnkraften?
<b>40 procent mp</b>
Efter lite vånda fick jag i alla fall min dom. 53 procent socialdemokrat. Men lika mycket vänsterpartist och hela 40 procent miljöpartist. Min moderata sida var lyckligtvis bara nio procent och jag måste ändå säga att jag var ganska nöjd med resultatet. Förra året när jag gjorde ett liknande test blev jag i princip bara vänsterpartist, vilket inte precis var något att skrodera med.
<b>Nytt retämne</b>
Vännen som satt bredvid mig och brukar rösta på vänsterpartiet blev i stället socialdemokrat, och det vi fick ut av det hela var väl möjligtvis ett ämne att retas kring.
Kanske är inte vare sig osäkerheten kring vad man ska rösta på eller de mixade utslagen på röstsimulatorn särskilt märkliga. Å ena sidan fokuserar medierna mest på personer och konflikter och vill ofta framställa politiker i debatter och dylikt som att de är i luven på varandra.
<b>Lätt att tröttna</b>
Eftersom man vet att det sällan är ens fel att två träter och att en debatts utgång handlar mer om vem som är den skickligaste retorikern än om vem som har mest rätt, tröttnar man lätt på alltihop. Det ställer till det extra att det kan finnas olika åsikter i samma parti. Åsikterna i ungdomsförbundet och kvinnoförbundet och partikongressbeslut kan skilja sig åt.
Å andra sidan är det många huvuddrag som överensstämmer mellan alla partier i svensk politik. Man får tränga djupt in i de olika frågorna för att kunna skilja partierna åt. Det går inte bara att fråga om vi ska betala skatt, hjälpa hemlösa och satsa på skolan.
Det tycker alla.
<b>Randiga åsikter</b>
Statsvetare menar också att dagens svensk är "randig" i sina åsikter. Där partiernas åsikter skiljer sig åt kan man vara röd, grön och blå samtidigt.
Man får helt enkelt acceptera att man sympatiserar några procent med varje parti. Om man betraktar simulatorn som en kompass som pekar ut huvudriktningen och därefter gör en egen bedömning kan den faktiskt vara till hjälp.
Det lär i alla fall vara en betydligt bättre metod än att röstskolka, rösta enbart efter partinamnet eller slänga bort sin röst på socialmoderaterna.