<I>Krönika</I> Delad kunskap inte halverad kunskap
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men hur är det då på andra områden? Hur är det till exempel med kunskap och utbildning? För mig är det självklart att kunskap varken blir sämre eller mindre värd för att den delas av många. Visserligen kunde det relativa betygssystemet vi hade förr förleda oss att tro att det är så. Även om det var det rikssnittet och inte klassnittet som skulle ligga på tre användes ändå argument som "femmorna är slut så du kan bara få en fyra". Som om jag vore mindre värd min femma bara för att tre andra i min klass också var värda sina femmor.
<b>Lever kvar</b>
Nu delas betyg lyckligtvis inte ut på det viset längre. Men resonemanget lever förvånansvärt nog ofta kvar. Trots att både näringsliv och offentliga arbetsgivare skriker efter högutbildad arbetskraft låter det ibland som om det i stället vore hård konkurrens om dessa arbetstillfällen. Trots att framtidens hela arbetsmarknad kräver betydligt större kunskaper än gårdagens finns det fortfarande en del som tror att det finns mängder av arbetsplatser för studieovana eller skoltrötta ungdomar som gått en kortare utbildning än sina kamrater. Varför skulle hela den borgerliga skolpolitiken annars vila på utgångspunkten att individer ska sorteras i grupper?
<b>Borgerliga vill sortera</b>
Oavsett social, etnisk och kulturell bakgrund möts i princip alla barn i Sverige i skolan och numera de allra flesta redan i förskolan. Just att man har möjlighet att mötas och lära tillsammans sida vid sida har en oerhörd betydelse för att minska framtida segregation och utanförskap. Det gynnar både den svage och den starke eftersom man lär sig samarbeta med sådana som inte är likadana som man själv vilket man sedan också givetvis tvingas göra senare i livet.
Men redan där vill man från borgerligt håll sortera. Man vill inte uppmuntra till deltagande i den viktiga förskolan, starten på det livslånga lärandet. Grundskolan vill man sedan göra "flexibel". Det vill säga, man vill låta en del gå kanske sex år och andra tio. Därmed får en stor del av befolkningen inte de grundläggande kunskaperna för att klara sig i ett alltmer kunskapskrävande framtida arbetsliv. Även när det gäller personlig utveckling, deltagande i demokratiska processer och god hälsa riskerar denna grupp att sacka efter. För att sedan riktigt cementera fast detta skapade B-lag i en situation med få valmöjligheter är många dessutom skeptiska till rekryteringsstöd för kompletterande studier senare i livet, samt utbyggnaden och spridningen av högskolan som minskar den sociala snedrekryteringen.
<b>Exklusiv grupp </b>
Kvar efter utsorteringarna blir en grupp med exklusiv och eftertraktad utbildning men utan erfarenhet av att stötta andra och arbeta i grupper där alla inte har samma förutsättningar. Med borgerlig logik blir det fel att ha en förskola för alla, en grundskola för alla och att ge alla möjlighet att studera vidare och skaffa akademisk examen. Om så många ska dela på utbildningen blir den med automatik sämre, resonerar de, och så stänger de dörren för de som inte är tillräckligt begåvade, studievana och motiverade från början. I ett borgerligt styrt Sverige skulle ens framtid vara avgjord tidigt, tidigt. De kallar det att ge varje elev en skola som passar just dem i stället för att skapa en skola för alla.
<b>Bredd gunnar spets</b>
Jag tror att man måste tänka precis tvärt om. Dålig spetsutbildning är inte en följd av en bra basutbildning och ett generellt sett högutbildat folk. Ju fler som kan mer desto bättre är det för vår nation. Bredden gynnar spetsen och skapar flexibla arbetstagare som lätt kan skolas om eller vidareutbilda sig vartefter arbetskraftsbehoven skiftar. Dessutom blir livet så mycket trevligare om det också går bra för grannen och hans ungar och inte bara för dig. Du slipper känna hans missunnsamhet och ni kan glädjas åt framgångarna tillsammans.