<I>Krönika:</I> Bara gnistan har saknats tidigare
Louise Malmström
Foto:
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Men liksom drogen kan den ocksÄ lÀtt vÀndas till nÄgot destruktivt. Upprymdheten kan ta sig uttryck i handgripligheter mot och förtryck av det man subjektivt upplever som fel eller försvararna av det.
Jag vet inte varifrÄn den dÀr kraften och kÀnslan kommer, men jag har sjÀlv kÀnt den slÄ ut i full blom. Det Àr nÀr stora folkmassor kommer samman och stÄr enade för en gemensam sak. Det kan egentligen vara för eller mot vad som helst; almarnas bevarande, mÀnskliga rÀttigheter, djurförsök, en stor rockgrupp eller för den delen nationalsocialismen.
DÀrför finns det ocksÄ mÄnga olika tillfÀllen att fÄ utlopp för de hÀr kÀnslorna. PÄ rockkonserten, gaypridefestivalen, i antikÀrnkraftsdemonstrationen, förstamajtÄget, genom fascistiska eller antifascistiska upplopp.
Under den helg som just passerat fanns det tvÄ givna och ypperliga tillfÀllen att kanalisera kraften. Demonstrationerna mot EU i anslutning till toppmötet i Göteborg och den samling av pop- och rockkonserter som Hultsfredsfestivalen erbjöd. BÄda pÄ sitt vis mer eller mindre tydliga politiska manifestationer dÀr egna lagar och specialdesignade regler gÀllde innanför avspÀrrade omrÄden. BÄda med ditresande frÄn alla Sveriges och vÀrldens hörn för att fÄ vara delaktiga i ett koncentrat av likasinnade.
Det ena flippade definitivt ur. I stÀllet för att gÄ till historien som ett möte dÄ EU beslutade öppna sig och utvidgas gick mötet i Göteborg till historien pÄ grund av kravaller och skottlossning i ren mellanösternanda.
539 personer gripna, minst 62 skadade civila och skadegörelse för 50-100 miljoner kronor. Med dessa siffror kommer de som minns hur Sverige drivit utvidgning, miljö- och sysselsÀttningsfrÄgor vara förbluffande fÄ. Den öppenhet som finns i besluten kommer sannolikt att förtas av den instÀngdhet som kommer att krÀvas pÄ platser dÀr EU-toppmöten genomförs i framtiden.
Hultsfredsfestivalen blev i stÀllet en stor folkfest med ovanligt lugn. En lagom mix av lagom radikala band verkar ha lockat en lagom upploppsintresserad publik. FÄ incidenter intrÀffade och inte ens drogtillgÄngen tycks ha nÄtt nÄgra revolutionerande nivÄer. Men euforin och energin infann sig ÀndÄ hos festivaldeltagarna, liksom hos EU:s motdemonstranter.
Om nu behovet av energin och kraften Àr densamma och bara metoderna för att fÄ utlopp för den skiftar frÄgar man sig varför det lyckas pÄ ett stÀlle och inte pÄ ett annat. MÄnga skulle sÀkert hÀvda att sammanslutningarna av mÀnniskor hade helt olika karaktÀr eller att festivalen inte var politiskt laddad.
Till viss del Àr det ocksÄ sant att folket var annorlunda, eftersom det till Göteborg verkar ha rest professionella kravallstartare som urskiljningslöst startar brÄk för vilket syfte det Àn mÄ vara. Men nog kan Àven Hultsfredsfestivalen vara starkt politiskt laddad.
I stÀllet tror jag att skillnaden mellan den upplevelse av kraft och eufori som bÄda besökargrupperna söker och det upplopp som kan bli följden av det Àr hÄrfin. NÄgon eller nÄgra enskilda gÄr ett steg för lÄngt och plötsligt Àr alla indragna i nÄgot mycket större Àn de tÀnkt. VÀl inne i det slÄss man pÄ sin sida eftersom det sunda förnuftet för tillfÀllet Àr lagt Ät sidan för nÄgot starkare.
Vi trodde inte att det kunde hÀnda i Sverige och Göteborg, men det gjorde det. Det kunde lika gÀrna ha skett nÄgon annanstans i nÄgot annat sammanhang och det kommer sÀkert ocksÄ att hÀnda igen. Det Àr bara den lilla gnistan som fÄr det hela att tÀnda som vi - genom mÄlmedvetet arbete eller nÄgon slags mirakulös tur - hittills lyckats undvika i vÄrt land. NÀr det vÀl sÀtts i rullning tar starkare krafter över och det kan ske var och nÀr som helst. Det Àr helgens Göteborg ett bevis pÄ.