<I>Krönika:</I> Året man helst vill glömma
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men ett datum har i alla fall fastnat, den 11 september. När de två jättelika tvillingtornen i World Trade Center-komplexet i New York rasade samman som korthus.
Det var en TV-show som hette duga, fast tyvärr på riktigt. Man gnuggade sig i ögonen, och det gjorde tydligen bin Ladin också. Fast i öronen, för han hade bara radio. Den galne saudiske miljardärssonen som förklarat krig mot kapitalismen hade räknat ut att balkarna skulle ge vika där huset träffades, och att den översta delen skulle störta ner i den mellersta.
Nu rasade rubbet. Son till en byggare, har bin Ladin tydligen visst hum om hållfasthetslära.
Det hade inte konstruktörerna som trodde att tornen skulle hålla för alla påfrestningar.
Togs på sängen gjorde också CIA, FBI och alla de andra underrättelseorganisationerna i USA som inte upptäckt att något var i görningen, trots de omfattande förberedelserna på amerikansk mark. Men de jagar väl fortfarande spioner från Sovjetunionen och Östtyskland.
Åtminstone CIA borde ha vetat bättre. Det var ju CIA som utbildade bin Ladin.
<B>Världen är sig lik</B>
Det har upprepats som ett mantra att världen inte är sig lik efter den 11 september. Själv tycker jag att världen är sig skrämmande lik. Samma fattigdom, samma orättvisor, samma konflikter. Samma likgiltighet från de besuttnas sida, hemma och ute i världen.
Bara i aids och malaria dör lika många i timmen som förlorade livet i World Trade Center. Men inte en gång, utan varje timme, dag ut och månad in, år efter år. Trots att det finns mediciner.
De resurser som satsats på att hämnas knappt 3.000 amerikaner, hade kunnat rädda livet på miljoner människor. I stället för att döda fler oskyldiga än som dödades i terroristattackerna i USA.
Men när ett utmärglat barn dör i aids någonstans i Afrika, i armarna på en lika utmärglad mormor, står inte CNN där med sina kameror. Inte heller den svenska statstelevisionen, som satsar miljoner på larviga Robinson-program, där egoism, svek och baktaleri upphöjts till högsta dygd.
Då glor svenskarna så ögonen blöder. Och Robinson-hjältarna blir politiker efteråt. Vem orkar se ett program om aids i Afrika?
<B>Mer folk än andra</B>
I Rwanda mördades en halv miljon människor på några veckor. FN vädjade om trupp från USA, men fick svaret att detta var en afrikansk angelägenhet.
Det är skillnad på människor och människor. Somliga människor är mer människor än andra. Mycket mer. Det gäller också folk och nationer. Somliga folk är mer folk än andra. Somliga nationer är mer nationer än andra.
T ex är Israel mycket mer nation än Palestina. Israelerna är Guds utvalda med rätt att ockupera andra länder och avrätta människor med missiler. Palestinierna är ett ohyfsat folk som kastar sten på israeliska stridsvagnar och till och med spränger sig själva och andra i luften. Så som palestinierna bär sig åt, är det tveksamt om de har rätt till någon egen nation.
Fast det fastslagits i flera FN-resolutioner.
Inte heller var det fel att judarna mördade Folke Bernadotte 1948 eller att de fördrev en miljon araber som stod i vägen för deras nationella aspirationer. Judarna hade drabbats av Hitlers vansinne, och någonstans måste de ju få bo.
Just nu är det militärstyrda Pakistan mycket mer nation än det demokratiska Indien. Fast Pakistan utbildar och utrustar de terrorister som dödar oskyldiga människor i Kashmir. Pakistan är USA:s viktigaste allierade i "kriget mot terrorismen". Indien ska inte komma och bråka bara för att några pakistanska terrorister gett sig på det indiska parlamentet.
Det är skillnad på terrorister och terrorister också.
<B>Onödigt stor frihet</B>
Inte har det varit mycket att glädja sig åt här hemma heller. Bara kravaller och elände. Det som hände i Göteborg hade lätt kunnat undvikas. Enklast genom att EU-politikerna träffats i Bryssel där de redan har kontor i överflöd. Då hade vi sparat in den miljard som det hektiska EU-halvåret kostade oss svenskar.
Eller så hade polismästaren i Göteborg kunnat göra som sin kollega i Malmö. Han burade in alla EU-demonstranter så fort den första polishästen blev skrämd. Det var noga planerat i förväg. Förstår inte att han inte fick medalj för sitt förutseende.
I Göteborg, dit politiska huliganer väntades, skulle poliserna gå omkring i blå skjorta och mysa. Det gick inte så bra. Mot våldsverkarna stod sig polisen slätt. I stället gav den sig på vanliga demonstrerande svenska ungdomar. De trycktes ner på marken och fick en inblick i det kasernspråk som tydligen talas i polisens fikarum.
Felet är naturligtvis att våra grundlagar ger alldeles för stort utrymme för yttrande- och demonstrationsfrihet. Vad har man för anledning att demonstrera i ett så välordnat land som vårt? Och vad är yttrandefrihet bra för, egentligen?
Dess bättre ser det ut att bli en skärpning nu. Med EU:s nya terroristlagar får myndigheterna bättre koll på våra åsikter. Och är något inte straffbart i Sverige, kan de alltid lämna ut oss till något EU-land som hunnit längre i nedmonteringen av de medborgerliga rättigheterna.
<B>Roligare med Maud</B>
Vad ska man annars säga om 2001? Att många blev panka på aktier? Att konjunkturen vände nedåt och varslen stod som spön i backen? Att hundra företag eller så flyttade utomlands, och ett kom hem?
Nej, nu får det bli något roligare. Centern fick en ny partiledare under året, Maud Olofsson. Hon är i alla fall mycket roligare än Lennart Daléus. Läste förresten i en tidning att hon har jultall i stället för julgran. Huvudsaken är att det är rätt grön färg, säger hon. Det var naturligtvis en pik åt Daleus, som har en silvergran hemma.
Och så har Lars Leijonborg klamrat sig fast vid folkpartiets ordförandeklubba ännu ett år. Det var styvt gjort av honom. Går nu inte hela partiet under nästa år, tror jag att Leijonborg blir riktigt folkkär med tiden. Se bara på Alf Svensson. Vem kunde tro att han skulle bli svensk politiks myspappa?
Bo Lundgren verkar dock vara ett hopplöst fall. Hans stora insats under året har varit att kräva ärkebiskopens avgång. Kommer man inte åt den världsliga ledningen, får man försöka med den religiösa.
<B>Uppåt med Persson</B>
Roligt är naturligtvis också att socialdemokraternas opinionssiffror äntligen tycks ha vänt uppåt. Och att Persson blivit populärare under året.
Nu får han till och med vara med i TV:s uppesittarprogram. Snart läser han väl Nyårsklockorna på Skansen också, iförd vit päls. Däremot hoppas jag att han slipper vara Betjänten i den där outslitliga sketchen tidigare på nyårsafton. Snubblar gör han ändå.
Förresten verkar Arne Weise allt tröttare på jularna. In med Persson, vet ja! Jag tycker också att Lasse Stjernkvist skulle lobba för att Persson får ersätta den där hopplösa typen som efterträdde Loket i Bingolotto i TV 4. Torbjörn Larsson skulle tända på idén, det är jag säker på. Persson liknar Loket dessutom.
Auktionsutropare är en folklig och bra syssla sommartid. Det blir visserligen inte mycket tid över för politiken, men vad gör det? Bosse Ringholm ser till att skatter och bidrag höjs och sänks så att det går jämnt ut vid årets slut, både för den enskilde och staten. Och att vi får betala vad spriten är värd, inte vad den kostar att tillverka.
Övrigt löpande i regeringen sorterar under Björn Rosengren. Skola, vård och omsorg sköts av de borgerliga ute i kommunerna. I den mån det inte är utlagt på entreprenad.
<B>Fokus på valet</B>
Vore det bara inte för det internationella skulle Persson kunna ta det lugnt. Nu är det Blair hit och Schröder dit. Och dess emellan en avstickare till Vita huset och en snabbmedling på Koreanska halvön.
Och så i väg till Brysssel en gång i veckan för att hämta hem nya svenska lagar.
Visserligen ger flygmaten rondör och pondus, men det är alldeles för jäktigt. Låt nu Anna Lindh sköta det utrikiska och ägna sig på heltid