<I>Krönika:</I> Är miljöpartisterna verkligen så farliga?
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Själv har jag svårt att förstå varför det ska vara så farligt att plocka in några miljöpartister i den socialdemokratiska regeringen. Titta på Tyskland! Vem räddade Schröder om inte de Gröna?
Persson säger att de svenska miljöpartisterna är emot både försvaret och EU. När det gäller försvaret är det väl inte aktuellt med någon upprustning, snarare tvärtom. Och den nuvarande försvarsramen har miljöpartiet godkänt i flera budgetuppgörelser. Och vill man att miljöpartisterna ska bli mer positiva till EU, finns inget bättre sätt än att ta in dem i regeringen. Där kommer de att upptäcka hur behändigt det är att åka till Bryssel och förhandla fram nya svenska lagar över en lunch. Jämfört med att dra dem genom en frågvis svensk riksdag.
Förresten sitter det ju redan flera gamla EU-motståndare i regeringen. Och ännu fler EMU-skeptiker. Ska de rensas ut nu?
<b>Kan inte avfärdas</b>
Jag tycker inte heller att det går att avfärda miljöpartiet med att det bara fått fem procent av rösterna. De mandat man har, har man i riksdagen. Och där är de lika mycket värda som alla andra mandat. Visst kan man tycka att det vore hederligare av miljöpartisterna att gå i opposition om de inte får sitta med i en socialdemokratisk regering.
I stället för att börja vänslas med borgerliga partier som de inte har mycket gemensamt med. Men det lönar sig föga att moralisera över att miljöpartiet försöker få ut det mesta möjliga av sin vågmästarställning. Persson får sköta den här frågan med litet större finess än han hittills visat. Annars finns det risk för att han blir utan regeringsunderlag, eller får ett mycket skakigt sådant. Risk finns också att miljöpartisterna byter sida i kommunerna.
<b>Goda förutsättningar</b>
Det vore verkligen synd om något skulle gå snett i regeringsfrågan. Rätt hanterat, ger valresultatet socialdemokratin en unik chans att skapa sig en tydligare profil i viktiga välfärdsfrågor. Med det moderata skyltfönstret i Stockholm stängt, och med vänsterstyre i de stora kommunerna och landstingen, finns helt andra förutsättningar än tidigare att utveckla en nationell sjukvårdspolitik, skolpolitik, bostadspolitik osv. Något som hittills saknats. Vi kan äntligen ta ett samlat grepp om sjukskrivningarna och vi kan få fler invandrare i arbete. Förutsatt att Persson slår sönder det monstruösa och ineffektiva näringsdepartementet och ser till att vi får ministrar med tydligt politiskt ansvar. Vi behöver en kommunikationsminister som orkar ta itu med vägarna, trafiksäkerheten och flygsäkerheten och inte överlämnar allt till verkscheferna. Vi behöver ett näringsdepartement som sköter de statliga företagen och analyserar den accelererande utflyttningen av svenska företag.
<b>Inte sköta allt själv</b>
Framför allt behöver vi en arbetsmarknadsminister med eget tungt departement, som kan ta tag i arbetslivets villkor och den framtida arbetskraftsförsörjningen. Avskaffa dubbelkommandot i social- och utbildningsdepartementen. Se till vi får en socialminister med tydligt ansvar för sjukvård och omsorger, och en skolminister som kan och vågar ta debatten med alla bakåtsträvare. Regeringen behöver också en länk till de allt viktigare kommunerna. Återupprätta kommundepartementet och ge det ett tydligare ansvar för bostadsförsörjningen.
Sedan är det viktigt att Perssons stöttar ministrarna och inte överskuggar dem. Det ligger något i kritiken att socialdemokraterna varit ett "enpersonsparti" under senare tid. Vi behöver fler ministrar som med kraft och pondus företräder regeringen, inte minst för att få genomslag för den socialdemokratiska politiken i medierna. Persson är en duktig politiker, men han ska inte sköta allt själv.