<I>Krönika</I> Allas uppdrag är att förbättra världen
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När jag passerar Rosenbad och sätter kurs mot riksdagshuset slår det mig att det är mig sådant hänger på nu. Inte mig ensam, men mig och en handfull andra som av olika skäl har makt i vårt samhälle. Lilla jag är en av de trehundrafyrtionio. När jag kliver in i ledamotshuset från Mynttorget formulerar jag vårt uppdrag kort: Förbättra världen.
En halvtimme senare påbörjar jag min fem minuter långa promenad från arbetsrummet via de varma upplysta gångarna under jord till riksdagens plenisal eller utskottets sammanträdesrum. Under de fem minuterna hinner det hända en del där i kylan utanför. Inom en radie av en kilometer hinner en prostituerad kvinna sälja sin kropp på Malmskillnadsgatan. En urspårad grabb hinner köpa några gram heroin på Plattan. En hemlös hinner krypa djupare ned i sin sovsäck i en portuppgång på Drottninggatan.
En mer vidgad cirkel ger fler syner. En flyktingfamilj gömd i förorten hinner be till sin Gud för hundratusende gången att de inte ska bli tillbakaskickade till terrorn i sitt hemland. En fabrik hinner spy ut giftiga försurande moln och en förälder hinner misshandla sitt barn.
Människor hinner avrättas i lagens namn, hela familjer hinner svälta ihjäl och kaniner hinner få kosmetika droppad i sina ögon.
Jag gör en kort paus i den varma och pampigt upplysta bankhallen. I den här miljön känner man sig extra liten. Plötsligt känns oket på mina axlar mycket tungt. Jag bläddrar lite nervöst i mitt utskotts handlingar.
Behandling av en motion om ett arameiskt bibliotek och en om uppförandet av Carl von Linnés födelsebygd på Unescos världsarvslista. Säkert intressanta och viktiga frågor men inte precis saliggörande för de hemlösa, plågade och svältande i världen. Liksom de motioner jag själv tänker lägga.
Jag tänker att en fritidsledare med civilkurage på många sätt har större chans att påverka en förmodad blivande uteliggares liv än jag. En chef som står inför valet vem som ska nyanställas har fler människors öden i sina händer. Visst måste det ha större betydelse om en granne ringer polisen när han eller hon hör någon misshandlas än om jag skriver en motion i frågan. Eller att jag som vilken medborgare som helst ger en hemlös man en tjuga till härbärge för natten.
Men så sträcker jag på mig och försöker se det ur ett större perspektiv.
Alla mänskliga handlingar är viktiga och alla haren unktion att fyla.
m jg mtioera om bättre förhållanden för vuxenstuderande måste det ju få betydele för mängder av familjer på lite längre sikt. Det kan till och med få etydelse för landets totala utbildningsnivå, vår BNP och konkurrens på världsmarknaden. Ett litet hjul börjar snurra och sätter en massa andra i rörelse och så har jag bidragit med min pusselbit i världspusslet.
Precis på samma sätt kan fritidsledaren, grannen och chefen bidra med sina bitar. Allt handlar om att förvalta sitt pund och göra sitt bästa med de medel som står en till buds. Oavsett om man är riksdagsledamot eller inte är man alltid medmänniska. Jag ska lägga mina pusselbitar och göra mitt bästa liksom andra gör sitt. Allas uppdrag: Förbättra världen.