<i>Inpasset:</i> Nu kan allt hända
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Egentligen fattar jag inte vad som har hänt. Tv-bilderna efter gårdagens match sa det mesta. Istället för jublande svenskar så zoomades det in gråtande argentinare. Förutom skakigt styre, förödande dålig ekonomi och avsaknad av framtidstro, så tvingades argentinarna se sitt stolta landslag utmanövreras av ett land och fotbollsspelare de knappt hört talats om. Sverige har ett starkt välfärdssystem, en stabil ekonomi och annat att glädjas åt i samhället än ett VM. Skulle inte vi kunnat unna Argentina att få upprätta sin heder och avhållit oss ifrån att ge ett land i djup kris ytterligare salt i såren?
Jag är ledsen. Där går gränsen för vilket ekonomiskt och politiskt ansvar jag tycker ska åläggas det svenska landslaget och dess supportrar. Även om vi svenskar alltid ska vara så lagom genombussiga så förtjänar vi faktiskt lite hjärtinfarktsvarnande fotbollsunderhållning och euforiskt fontänbadande.
Vi behöver få påminna oss om hur häftigt det kan vara när lillepluttlandet överraskar. Jag skrek igår när Anders Svensson satte frisparken lika elegant som Beckham. Jag jublade över försvarets högform och när Andreas Andersson och Henke Larsson storspelade. Jag ser fram att få se Zlatan i högform på söndag. Lars-Tommy förstår jag mig förstås fortfarande inte på. Den enda kvarten hittills i VM då jag inte satt och ropade på Zlatan eftersom Sverige behövde spela defensivt, så slängde förbundskaptenerna givetvis in honom. Som ett föl på långa ben skulle trixar-Kalle från Rosengård in och ta Henkes plats som fått ett oförtjänt gult kort. På söndag hoppas jag att Zlatan kommer in igen och blir matchhjälte. Har man inte bara tagit sig förbi dödens grupp, utan dessutom vunnit den så kan verkligen vad som helst hända.