Rysningar längs ryggraden. Det var vad Juholts första tal gav en lättrörd sosse som mig. Det var inte det mest spännande, men det var brutalt ideologiskt. Gott så.
Efter det valresultatet behövde vi självförtroende och efter persontjafset behövde vi påminnas om att huvudkonflikten alltid ligger mellan ett (S)-styrt Sverige som bygger på jämlikhet och utveckling och det borgerliga Sverige där alltfler tvingas se om sitt eget hus eftersom de uppfattar att jämlikhet inte längre är möjlig.
Krönika
Men kongressen och det nya persongalleriet är bara början på (S) nystart. Nu är det upp till Juholt och oss andra att fundera över hur vi undviker att trilla tillbaka i samma spår som ledde till valförlust.
Människor i Sverige är solidariska, tillitsfulla och tror på gemensamma lösningar. Men vi har också höga krav på självbestämmande och utveckling.
När väljare uppfattar att (S) varken slår vakt om frihet eller lever upp till den solidaritet vi levererar i högtidstalen väljer de bort oss. Jag förstår dem. Mönstret förstärks av att vår egen politik lett till att alltfler är välutbildade, har bra jobb och fina bostäder.
Det innebär också att de ställer högre krav på vårt sätt att angripa framtidsfrågorna. Då kan vi inte bevaka intressegruppers agendor utan måste föra dialog med alla. Medlemskap i vårt parti måste bygga på värderingar, inte ursprung, annars har vi snart utbildat bort oss själva.
Vi måste alltså utveckla politiken. Frågan är naturligtvis hur. Det kräver mycket utrymme att utveckla det, men vi kan börja med följande:
4 En aktiv näringspolitik och arbetsmarknadspolitik som ger reella förutsättningar för arbetslösa att få jobb. Det är allt annat än den utbudsfixerade aktiveringspolitik med utbildningsförbud som förs i dag.
Med utbildningsgaranti för den enskilde kan man diskutera prioriteringar i försäkringssystemen, i stället för att skuldbelägga arbetslösa som inte ens kan söka de jobb som finns och kräver utbildning. Det löser också upp flaskhalsarna på arbetsmarknaden.
4 En omprövning av utbildningspolitiken. Resultaten rasar och vi är inte längre ett land där skolan kompenserar elever från studieovana hem. I akuta lägen krävs breda överenskommelser som ger resultat.
Till exempel rättvis resursfördelning, tydliga mål, uppföljning, höga förväntningar och ett professionellt ledarskap för skolan och i klassrummet. Det duger inte att stå bredvid och säga "vad var det vi sa" 2014. På vägen dit har vi svikit tusentals barn och försämrat Sveriges framtida förutsättningar för jobb och välfärd.
Det finns fler exempel på hur vi kan modernisera vår politik. När det gäller klimatet måste vi bestämma oss för att vi som rikt land ska gå före och ställa om till ett klimatsmart samhälle. Vi måste angripa ämnen som migration, ohälsa, sjukvård, den demografiska utmaningen och skatter på nya sätt. Men allt detta måste vi göra på ett sätt som bejakar människors klassresor och krav på självbestämmande. Utan att glömma våra ideologiska ryggradsrysningar.