<i>Debatt:</i> Ja till euron betyder mindre självständighet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den socialdemokratiska partisombudsmannen Lars "Laban" Bengtsson skriver i en insändare i Folkbladet den 10/6 att euron kommer ommöjliggöra spekulationer mot den svenska valutan, spekulationer som en viss George Soros ägnade sig åt 1991. Men bäste "Laban", det måste väl finnas andra sätt att komma åt skojare än att ge upp den svenska kronan. Det finns säkert horder av kvalificerade ekonomer och jurister inom EU som skulle kunna utarbeta lagförslag och bestämmelser i syfte att stoppa dylika spekulatörers framfart. Om viljan finns förstås.
Att vägen mot ett Europas förenta stater är väl uppbruten kännetecknas också av att vårt försvar under de senaste åren nästan utplånats. Endast en mindre styrka som även utbildas att strida utanför Sveriges gränser finns kvar. Det har inte svenska trupp gjort sedan början av 1800-talet om man bortser från FN-uppdrag och finlandsfrivilliga under andra världskriget.
Efter medlemskapet i EU får vi inte längre ha kvar vår restriktiva alkoholpolitik som tillkom av folkhälsoskäl. Helt plötsligt en dag för några år sedan stod butikshyllorna fulla med ölkartonger med starkare alkoholsorter, 3.5%, därför att öl enligt EU:s normer måste ha en alkoholstyrka på 3,5 procent för att få kallas öl.
Någon debatt innan införandet av det nyare, starkare, ölet förekom inte. Allt gick mycket tyst och diskret till. Tonåringarna tyckte i alla fall det var toppen och en klar förbättring jämfört med det gamla 2.8-ölet.
Till saken hör att Riksdagen i början av sjuttiotalet förbjud det så kallade mellanölet att säljas i vanliga butiker, därför att ungdomar berusade sig på det.
Nu går det bra att i vanliga livsmedelsbutiker och på bensinmackar köpa öl som på en tiondels procent när har samma alkoholstyrka som det förbjudna mellanölet. Lägger man därtill de kraftigt utökade ransoner av alkoholhaltiga drycker som får medföras till Sverige, kan man inte direkt påstå att EU främjar folknykterheten.
Vad blir nästa steg på vägen mot ett Europas förenta stater från Atlanten till Ural, som förra folkpartiledaren Maria Leissner uttryckte det. Blir det en gemensam skattepolitik, som i sin tur kräver likartade sociala åtaganden inom hela EU? Risken är stor. Svensken, som i decennier haft det hyggligt ställt med hjälp av den förda socialdemokratiska välfärdspolitiken, får nog finna sig i att bli konvergerad till en lägre nivå och bli lika EU-genomsnittsfattig som greken eller portugisen. Dessutom lika genomsnittsalkoholiserad som fransosen. Den gemensamma markanden kräver, för att den ska fungera som just en marknad, att löner, skatter och sociala förmåner ej divergerar för mycket mellan länderna och stör den gemensamma valutan.
För ett fritt och självständigt Sverige, rösta nej den 14 september.