<I>Debatt:</I> Bojkotta Israel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det första skälet är att opinionen mot Sharons politik växer, och en bojkott skulle kunna vändas mot kritikerna.
Inte heller fredsrörelsen i Israel främjas av en bojkott, hävdar Anna Lindh. Financial Times (14/4) redovisar en israelisk opinionsundersökning där 75 procent stödjer operation "Defensive Shield" som folkmordet gentemot palestinierna kallas.
Vad gäller fredsrörelsen har flera grupper sedan länge talat om bojkott, i analogi med bojkotten mot det tidigare Sydafrika.
<b>Blodsfrukt på Coop</b>
Det är absolut nödvändigt med någon form av bojkott. Den kan ta sig flera former, och bör naturligtvis börja med Coop omedelbart samlar Ica och Axfood till diskussion. Jag skäms som Konsum-medlem att behöva se "blodsfrukt" i min butik i Skarphagen.
Har ni ingen ryggrad, ni som sitter i ledningen för Coop? Är ni likgiltiga för staten Israels folkfördrivning? Bojkotten bör även diskuteras på statlig nivå, inom EU och FN. Kan vi ha fulla diplomatiska förbindelser med en mördarstat som Israel? Kan EU ha ett associationsavtal, innebärande mest-gynnad-nation, med en stat som bedriver folkmord? Kan en öppet rasistisk stat vara medlem i FN?
Skälet till att vi måste börja diskutera verksamma bojkottaktioner mot Israel är skuldfrågan. Det förs en skendiskussion om två "parom skall "förhandla". Det heter ständigt att Sharon och Arafat skall sätta sig ned.
Vilken lögnaktig beskrivning av situationen! Vilken översittarattityd! Denna hållning som stundtals, ibland oftare, blandas med ett underförstått stöd till Staten Israel är en av de primära orsakerna till kriget.
Europas stater har sedan årtionden genomgående lämnat ut och förrått palestinierna. Gång på gång har Staten Israel begått skändligheter gentemot Palestinas folk. Gång på gång har det slätats över av politiker i olika läger. Dessa hycklar neutralitet mellan "parterna", men stödjer reellt det starkare Israel.
Man antar den ena resolutionen efter den andra i FN och lägger dem på hög, medan folkfördrivningen av palestinier fortsätter.
<b>Folkmord av Israel </b>
Sharonregeringens blodspolitik är skrämmande, men fördrivningen av palestinier från Palestina har pågått under årtionden under olika politiska regimer. Vi skall därför inte överdriva Sharon som något unikt i Israel.
Fundamentet hittills i Statens Israels historia är fördrivningen av palestinierna från Palestina. Det har skett så konsekvent och i en sådan grotesk omfattning att det kan kallas för folkmord.
Och som många folkmord understöds folkmordet i Palestina av rent rasistiska inslag. I Paris vid en demonstration för en vecka sedan ropade sionistiska extremister - enligt DN:s Tove Nandorf - "inga araber, inga terrorister". Denna underliggande rasism ger folkfördrivningen och folkmordet i Palestina en legitimitet i Israels ögon. Det är skrämmande, men sant.
<b>Europa är svikare</b>
Europa har svikit Palestinas folk, genom att i tysthet acceptera Statens Israels folkfördrivning av palestinier. Det har varit en skuldtyngd tystnad. Nu är det nog. Nu får det vara slut. Skulden till Palestina måste återbetalas. Europas länder måste fås att göra kravet på ett ekonomiskt blomstrande och demokratiskt Palestina till sitt.
Associeringsavtalet mellan EU och Israel, vilket trädde i kraft 1 juni 2000 måste sägas upp. Förmånerna i avtalet bör flyttas över till Palestina. På sikt kan ett ekonomiskt starkt Palestina i kombination med bland annat en internationell övervakning av Israels krigsmateriel leda till att såren läks mellan de två länderna. Utifrån någon form av jämvikt (paritet) mellan länderna, och inte dominans, kan betingelser skapas för ett fredligt Mellanöstern.