Iblandpolitikens cykler vänder
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Socialdemokraterna får nu bittert erfara att liknande upp- och nedgångar också finns inom "iblandpolitiken". Det är svårt att exakt sätta fingret på varför det går bra ibland och dåligt ibland. Gamla folkliga ordspråk som "en olycka kommer sällan ensam" och "medgång föder medgång" antyder att framgångs- och motgångsprocesser har sina egna cykler.
Iblandpolitikens neråtgående trend kastar för dagen sin skugga över socialdemokratin medan den uppåtgående cykeln för tillfället lyser upp tillvaron för Reinfeldt och moderaterna.
Människor i allmänhet och journalister i synnerhet uppfattar, medvetet och omedvetet, iblandpolitikens vågrörelser. Vi tenderar att följa med i trenderna. Våra psykologiska överlevnadsinstinkter styr oss mot det som vi för stunden uppfattar som det vinnande laget. Därför utvecklas nästan allt som händer i samhället till problem för regeringen Persson.
När kungen säger det alla säger om de apatiska och lidande barnen; att det är fruktansvärt och hemskt, så uppfattas det omedelbart som hård kritik mot regeringen. Att Göran Persson också tycker att barnens situation är fruktansvärd, har ingen betydelse. När det går neråt så går det neråt. Fredrik Reinfeldt och moderaterna har intagit precis samma ståndpunkt - förordat att varje apatiskt barns uppehållstillstånd skall prövas individuellt av utlänningsmyndigheterna - som regeringen i denna fråga. Men Reinfeldt befinner sig i en uppvind. Inga problem fastnar på honom denna vår. Ingen frågar därför Reinfeldt hur han upplever kungens kritik av moderaternas politik.
Till hösten vet vi emellertid inte hur det ser ut. Då kan iblandpolitikens cykler ha vänt.