I trängseln syns miljöpartiet bäst
Trängselskatten har förordare och motståndare. En del politiker tillhör båda kategorierna.Foto: Felipe Morales/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
</span>Omröstningen i Stockholms kommun gav en nätt majoritet för ja-sidan. Tar man hänsyn till - vilket borgerligheten sade sig vilja göra före valet - utslaget i kranskommunernas folkomröstningar, är det dock ingen tvekan om att nej-rösterna var betydligt fler.
Men de borgerliga vände på en femöring efter valet. Och i morgon återkommer således beskattningen av biltrafik in och ut från Stockholm.
I sak är det säkert klokt med trängselskatter.
Biltrafiken minskade påtagligt förra gången det begav sig. Upprepas det mönstret även under trängselskattens andra halvlek, måste även de mest hårdfjällade kritikerna medge att beskattningen uppfyller sitt tänkta syfte.
Trängselskatternas mer mjukhudade opponenter - storstadsregionens borgerliga politiker - har redan, raskt anpassat sig till det nya läget.
I ett reportage i DN (28 juli) säger till exempel folkpartisten Lotta Edholm att hon idag inte har någon "anledning alls" att kritisera den borgerliga regeringens beslut om trängselskatter.
Före folkomröstningen deklarerade samma Lotta Edholm att det "inte fanns i folkpartiets föreställningsvärld att införa trängselskatt".
Det är inget konstigt att politiker ändrar sig. Tvärtom; politiker som inte har förmåga att glida i sakfrågor då och då, blir aldrig gamla i politiken. Men det finns förstås gränser för hur mycket och för hur snabbt man kan svänga 180 grader. Utan att ens tillstå att man har ändrat sig.
Lotta Edholm tillhör den krets av borgerliga politiker som häcklade socialdemokraten Annika Billström allra mest. Billström var finansborgarråd i Stockholm fram till förlustvalet 2006. I valrörelsen 2002 lovade Billström att trängselskatter inte skulle införas i Stockholm.
I förhandlingarna med miljöpartiet efter valet tvingades emellertid dåvarande statsministern Göran Persson att gå med på att genomföra ett försök med trängselavgifter i huvudstaden. Billström kunde avgå - eller bita i det sura äpplet. Vi vet hur det gick.
Till Annika Billströms heder ska läggas att hon aldrig försökte hölja in sin helomvändning i några dimridåer.
Alla förstod att det var politik det handlade om. Alla förstod att det var regeringsmakten som stod på spel. Alla förstod att det var miljöpartiet som bestämde.
Men folkpartisten Lotta Edholm, som nu gör precis samma åsiktsbyte som Annika Billström, har inga bra förklaringar till sitt magplask i trängselskattefrågan. I DN hänvisar hon till utfallet i folkomröstningen i Stockholms stad. Edholms försvar är patetiskt.
Folkpartiet uppmanade före valet - i ett brev undertecknat av bland annat Jan Björklund - alla borgerliga kranskommuner till Stockholm att anordna egna folkomröstningar om trängselskatten för att på så vid kunna neutralisera ett förmodat nederlag för nejsidan i Stockholms stad.
Vad som fick regeringen Reinfeldt att svänga om trängselskatten redan ett par veckor efter valet är ännu dolt för allmänheten.
I den trängsel av trängselskatteomfamnande partier som nu uppstått är det dock ingen tvekan om vilket parti som fått rätt i själva sakfrågan. Miljöpartiet syns i trängseln.