I Dagens Nyheter i somras kommenterade Lena Andersson hur kvinnor i Saudiarabien lever avskilda från män. I en apartheid där hänsyn inte tas till hudfärg, utan till kön.
Vi minns bilderna från Sydafrika med skyltar om "Whites only". I Saudiarabien i dag går kvinnor och män in genom olika dörrar på restauranger och äter åtskilda med vägg emellan.
Men poängen är att hon påpekar att även i Sverige i dag tillämpas samma tanke:
" Det är bara att tänka på en simhalls omklädningsrum i Sverige. Där finns identiska idéer om avskildhet och att bara bli sedd av samma kön(...)
Saudiern förklarar sin uppdelning av samhället och kvinnans beslöjning med kroppslig integritet och säkerhetsskäl. Kvinnan är inte säker om hon inte täcker sig helt, mannen kommer att antasta henne.
Precis så motiveras enkönade duschrum. Saudiern har bara flyttat nakenheten en nivå."
Nu vet jag inte om jag själv därmed precis förordar gemensamma duschrum. Men det var bra med en påminnelse om att tanken bakom enkönade omklädningsrum faktiskt är densamma som i Saudiarabien, även om de har tagit det ett steg längre. Vi lever i ett samhälle där mannen är norm. Det är inget som extrema feminister hittat på, det är ett faktum.
Det finns förstås många exempel på det. Här är ett av de mer udda; uppdelningen i herr- och damcyklar. Absolut inte ett av de viktigaste, men kanske ett av de mer bisarra exemplen.
Stången på cykeln var ursprunget. När sedan även damer skulle börja cykla passade stången inte riktigt ihop med deras kjolar och klänningar.
Av samma skäl uppfanns ju damsadeln för kvinnor till häst. Men medan den helt har försvunnit, så har damcykeln faktiskt bevarats. Eller rättare sagt:
Det märkliga är inte att damcykeln finns kvar - utan att herrcykeln gör det!
När jag för ett par år sedan köpte in cyklar till personalen på Folkbladet var det självklart att bara välja damcyklar. Därför att de är lättare att stiga av och på.
Dessutom är vi många män som varit med om att nästan krossa pungen mot den där stången. Vi som haft barnstol på hojen vet också att det kan vara rätt knepigt att svinga benet över stången, utan att kicka till barnet i huvudet.
Kort sagt så finns det numera ingen anledning att ha herrcyklar till vardagsbruk. De är också på kraftig tillbakagång. Av de nya cyklar som säljs är 70 procent damcyklar.
Delvis beror det på att fler kvinnor än män cyklar. Men faktum är att allt fler män köper damcyklar. Äldre därför att de börjar få svårt att klara bensparken över stången.Yngre därför att damcykeln helt enkelt börjar bli trendig.
Fortsätter det här så blir Owe Thörnqvists "På festplatsen" i framtiden helt obegriplig:
"Hej, god dag hur står det till med damen? Vill ni inte sitta upp på ramen! Jag bjuder, jag bjuder på skjuts på min velociped."
Nu ska jag erkänna att jag själv cyklar på en gammal rostig herrcykel som jag har svårt att skiljas ifrån. Men min tes är att herrcykeln till sist försvinner, och kanske rentav manssamhället också.
Det var bara det jag ville säga.