Långtbortistan är ett land som inte längre ligger så långt bort från vår stad. Hela världen ryms i en platt skärm i våra händer. Mordet på Usama bin Ladin följs i direktsändning från första parkett i Vita huset. Länder erövras på bästa CNN-tid. Allt vi vill och lite till får vi till oss sekundsnabbt.
Och visst är vi intresserade av vad som händer i Långtbortistan, men mest intresserade är vi nog ändå av vad grannen gör. Eller vad våra vänner och ovänner gör. För hur ska man annars förklara fenomenet Facebook. Finns man inte där är det inte säkert att man finns överhuvudtaget. Och det är precis så nära vi vill komma varandra. När vi vill. Det finns tillfällen när det kan bli lite för nära. I det närmaste intimt.
Krönika
Folkbladets förre vd Christer Sandberg hade en förmåga att tränga sig in både i mitt sovrum och i min dusch. Det var inget jag valde. Men varje gång jag satte på lokalradion hörde jag chefen dra en påa. Han påannonserade alltså kommande program. När klockradion drog igång klockan 06.00 tog det bara några minuter innan chefens röst skrämde liv i mig. Man kan kalla det hög verkningsgrad på den väckningen. Om man vill vara snäll. Jag kallade det för ångestrycket. När jag var ledig lyssnade jag aldrig på lokalradion. Jag rattade in en annan kanal på radion i badrummet. Den olustiga känslan av att storebror ser mig blev allt mer påtaglig.
Men det där med att lillchefen väckte mig och olovandes tog sig in i badrummet är ingenting mot den närhet jag upplevde med vår koncern-vd Lennart Foss.
Han ringde på mobilen, jag svarade:
- Hej, det är Lennart Foss. Jag vill förhandla, stör jag?
- Inte alls, jag ligger i badet, sa jag.
- Oj då, kanske jag ska ringa senare, sa Lennart.
- Nej, vi kan lika gärna ta det nu jag har ändå inget särskilt för mig, sa jag.
Då hörde jag, hur man nu kan gör det men det kan man, att Lennart blev generad.
Där låg jag på min lediga dag och badade, vickade på tårna, tittade ut genom fönstret och hörde koncern-vd:n harkla sig i andra änden av luren. Men Lennart är inte en man som säger nej, så vi avslutade förhandlingen utan att badvattnet blev kallt.
Fast det var ett gränsfall, det måste jag medge. Riktigt så nära är inte hälsosamt i längden. Man måste alltid beakta risken för hjärtinfarkt hos lite äldre män med stor makt. Själv var jag väldigt glad att vi inte skajpade.
Vad jag vill komma fram till är att det närmaste kittlar mest. Det närmaste är det som berör oss på djupet. En tsunami på andra sidan jordklotet står sig slätt mot en hund som far illa i vår närhet. Det är också så jag tror att lokaljournalistiken är när den är som bäst. Den kryper in under ditt bara skinn, får ditt hjärta att go crazy, din ilska att svämma över. Den får dig helt enkelt att känna. Att inte göra som kungen - vända blad och gå vidare, utan intresserat och nyfiket läsa vidare för att få veta mer om vad det egentligen är som din granne gör när lamporna släckts.