Hur ska Hamas hanteras?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mellanöstern fortsätter att vara ett latent hot mot internationell fred och säkerhet. Frågan om Irans kärnenergiprogram har väckt splittring i världssamfundet innan den ens har hunnit behandlas av FN:s atomenergiorgan IAEA. USA och EU är oförmögna att hålla en gemensam och konstant linje gentemot parterna i Israel-Palestina-konflikten, och vällovliga men vaga krav på framsteg i fredsprocessen har hittills ignorerats.
Debatt
Trots decennielånga kontakter och vänskapsband mellan givarländer, däribland Sverige, och Arafats Fatah-parti kvarstår stora problem med korruption, misskötsel och sociala problem under det palestinska självstyret. Den israeliska ockupationen och den illegala barriären på ockuperad mark försvårar dessutom levnadssituationen för hundratusentals unga palestinier. Det av Sharon beslutade uttåget ur Gaza är ett gott initiativ, men synes mest vara en täckmantel för ytterligare israelisk expansion i de övriga ockuperade områdena och i östra Jerusalem.
Mot denna bakgrund är det inte förvånande att en stor andel av palestinierna ställer sitt hopp till Hamas-rörelsen som på samma gång är revolutionär Israelomstörtare och social hjälpinrättning. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas arbete för att avväpna de extremistiska krafterna har paradoxalt nog gjort Hamas mer salongsfähigt.
Opinionsundersökningar tyder på att Hamas kan få så mycket som mellan 30 och 40 procent av rösterna i det palestinska parlamentsvalet. En sådan utgång ställer de interna motsättningarna mellan hårdföra och pragmatiska krafter inom rörelsen på sin spets. Här måste väst vara tydligt: å ena sidan respektera det palestinska folkets röst, å andra sidan ge sitt stöd till de demokratiska krafter som finns i rörelsen. Respekt för de demokratiska principerna och Israels rätt att existera är ett grundläggande krav - samtidigt som man inte minskar trycket på Israel att uppfylla sina åtaganden i enlighet med folkrätten och ingångna avtal.
I januari attackerades en FN-inrättning i Gaza av en okänd militant gruppering, ett dåd som genast fördömdes av den palestinska myndigheten. Det visar att inte heller det internationella samfundet är opåverkat av den rådande situationen och av krafter som vill sätta den demokratiska processen ur spel. Den regering som blir resultatet av valet måste som en första åtgärd hantera de militanta och extremistiska krafterna.
Avgörande för en positiv utveckling i Mellanöstern är att USA och Europa inte släpper taget om fredsprocessen, utan tvärtom ställer krav på alla parter att sluta upp kring de principer om en tvåstatslösning med säkra och garanterade gränser som föreskrivs i Osloavtalet. I första hand gäller det att kräva respekt för valresultatet, i andra hand att stödja de demokratiska krafterna i ett Palestina som pyr av missnöje efter många besvärliga år.