Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Hur ska det gå för Europa?

Norrköping2010-02-26 07:39
Torsten Nilsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Carl Bildt hävdade i utrikesdebatten att den borgerliga regeringen "stärkt Sveriges ställning i Europa och Europas ställning i världen". Det är väl att hänge sig åt drömmar? Sverige är över huvud taget inte med i det sammanhang där de viktigaste frågorna avhandlas just nu, nämligen det vacklande eurosamarbetet. Och vad beträffar Europas ställning i världen har den aldrig varit svagare än nu. Obama har vänt Europa ryggen, irriterad över förvirringen vid det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn, där de europeiska ledarna talade i munnen på varandra. Inte heller Ryssland finner någon att tala med i Europa, kanske inte heller något att tala om, och Kina tar på bred front över europeiska intressen i Afrika och Latinamerika. Utrikespolitiskt spretar EU-länderna åt alla håll och säkerhetspolitiken sköts av Nato, där USA har sista ordet. Den som ser Europa som en ledande kraft i världen idag behöver byta glasögon. Lissabonfördraget har ytterligare ökat förvirringen kring vem/vilka som företräder Europa. Två tämligen okända politiker, belgaren Hermann Van Rompuy och brittiskan Catherine Ashton, har behängts uppdragen att fungera som Europas "president" respektive "utrikesminister" (de får inte kallas så, men det är andemeningen) samtidigt som det roterande ordförandeskapet behållits och ingen av ledarna för Europas stormakter visar den minsta lust att träda i bakgrunden för de nya språkrören. Inte heller för kommissionens ordförande José Manuel Barroso eller hans 26 kommissionärer. Jean-Claude Juncker från lilleputtlandet och skatteparadiset Luxemburg talar för euroområdet. Osv. Bristen på tydligt ledarskap märks inte minst på det ekonomiska området. Medan resten av världen håller på att återhämta sig efter finanskrisen, går utvecklingen i Europa i motsatt riktning. Inte bara i öst. Flera av de gamla EU-länderna har akuta ekonomiska bekymmer, och inte ett enda euroland uppfyller idag de krav som ursprungligen ställdes för deltagande i eurosamarbetet. Några länder har tydligen aldrig gjort det - de fuskade sig in i eurozonen. Samma skamlöst giriga och skrupelfria amerikanska bankirer - Goldman Sachs, JPMorgan Chase - som fick den amerikanska ekonomin på knä hjälpte länder som Grekland och Italien att genom fiffiga lånekonstruktioner - derivat, swaps osv - dölja stora underskott. Grekland pantsatte till och med framtida lotteriinkomster och flygplatsavgifter för att få friska pengar att försköna sina balansräkningar med. Europrojektet byggde alltså från första början på lös sand. Undra sedan på att euron rasar. Det handlar om en förtroendekris på bred front för europeiska länder och institutioner och detta kommer utan tvivel att försena den ekonomiska återhämtningen i Europa. Sverige står utanför euron, men kommer ändå att påverkas. Dessa problem undveks sorgfälligt i den utrikespolitiska debatten, men Europa hör kanske inte till utrikespolitiken längre?
Läs mer om
Norrköping