Hopp om fred efter valet i Palestina
Mahmoud Abbas valdes med stor majoritet till ny president i Palestina. Abbas är en veteran från PLO som i decennier har verkat i Arafats skugga. Eftersom hoppet är det sista som överger människan så spirar nu förväntningarna om fred och välstånd återigen hos de av våld och terror plågade människorna i området.
Förhoppningar om fred i Mellanöstern ökar efter den förkrossande valsegern för Mahmoud Abbas. För kvinnorna på Västbanken innebär det hopp om frigivning av fångar som hålls av Israel. FOTO: SCANPIX
Foto:
<B>Samlingsregeringen och avvecklandet av bosättningarna skapar dock starka spänningar i Israel. Extrema religiösa rörelser i landet upplever sig vara övergivna av makthavarna.</B>
Riskerna för att dessa grupper - likt terrorgrupperna på den palestinska sidan - upprättar egna vålds- och mordmiliser skall inte underskattas. Följden av de politiska ledarnas försök att "mötas i mitten" kan därför bli att terrorismen på båda sidor trappas upp.
Den palestinska myndigheten som Abbas nu skall leda är väldigt svag. Myndigheten saknar i allt väsentligt - likt de allra flesta regeringar i området - demokratiska traditioner och dess auktoritet gentemot sina egna medborgare är minimal. Otaliga rapporter om maktmissbruk, nepotism och korruption har undergrävt det lilla förtroende som människorna upplevde för myndigheten när Arafat först installerades som president. Mahmud Abbas har därför inte mycket att sätta emot i förhandlingarna med mäktiga grupper som t ex Hamas. Palestinierna behöver dock upprätta en intern borgfred för att någorlunda framgångsrikt kunna förhandla med den israeliska staten om gemensamma freds - och välståndsskapande insatser.
<B>I Mellanöstern kommer heller ingen av aktörerna undan USA. På de växande förhoppningarnas vågskål är de nu tänkbart att placera en Bushadministration som inte lika hårt behöver den religiösa högerns stöd i inrikespolitiken.</B>
Amerikanska presidenter som är inne på sin andra, och sista, period brukar kunna ta ut svängarna något mer fritt än de presidenter som planerar för att återväljas vid nästa val. Utvecklingen i Irak och Iran kommer givetvis att påverka USA: s insatser i Palestina.
Får vi under de kommande åren uppleva något som liknar fred och demokrati i Irak så ökar sannolikt möjligheterna för att liknande processer kan spira mellan och inom Israel och Palestina.
Sverige och EU måste nu hur som helst ge Mahmoud Abbas och den nya samlingsregeringen i Israel sitt fulla och aktiva stöd. Vägen till fred i Mellanöstern är belamrad med barriärer, självmordsbombare, fattigdom, övergrepp, rädsla och hat. Ändock finns det inga alternativ till den vägen. Det är den vägen vi måste gå.