Högerregeringens politik - ett hot mot kultur-Sverige
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alliansens första sommar
Det blir ingen parlamentarisk utredning som vi socialdemokrater efterfrågat, men för att nå en bred politisk enighet kring framtidens kulturpolitik kommer en expertgrupp med företrädare för riksdagspartierna att knytas till utredningen. I utredningen lyser de verkliga experterna, kulturskaparna och deras kunskap, med sin frånvaro. Utredningen har en förlagschef som ordförande och även övriga ledamöter har klara chefpositioner. Var finns de aktiva kulturskaparna och deras organisationer?
I direktiven beskrivs det samhälleliga ansvaret med offentlig finansiering som en relik från 1970-talet och därmed också som ett problem. Man kan nästan tro att syftet med utredningen är att minska samhällets och det gemensammas ansvar för kulturen.
Jag är ingen generell motståndare till att söka andra finansiärer, men det får inte hota kulturens oberoende eller hämma dess sökande efter nya uttrycksformer. Direktivens skrivningar om samverkande finansiering täcker nog ministerns uttalade ambition att spara pengar på kulturområdet för att prioritera sänkta skatter.
Ett område som inte nämns i direktiven och som utgör en viktig del av kulturpolitiken, är film - och mediefrågorna. Hur tänker regeringen arbeta vidare med filmpolitiken?
I direktiven betonas att professionella kulturskapare skall ha goda villkor, vilket stämmer dåligt med de beslut om förändringar i a-kassan som regeringen gjort och som verkligen försämrar kulturarbetarnas ekonomiska villkor.
Den skarpa kritiken av de gällande kulturmålen som ministern uttalat, borde leda till en klar viljeinriktning om kulturmålen.
Under det gångna året har det kommit en rad slumpmässiga beslut, flera till synes utan logik och tanke, nästan på gränsen till oansvariga. Det handlar om kulturpolitiska omvärderingar när det gäller svenska folkets tillgång till sina museer, stödet till en bok för alla, hanteringen av momsavdraget, uppsägningen av Public Service avtalet mm för att ta några exempel.
För oss socialdemokrater är det viktigt att kulturen ska komma alla till del, oavsett inkomst, ålder eller var man bor. Och det ska märkas i kulturlivet att Sverige består av människor som har sin bakgrund över hela världen, med många språk, traditioner och kulturer. Kulturlivet ska vara öppet för nya konstnärliga uttryck och nya sätt att möta publiken. Den nationella kulturpolitiken är viktig och dess utformning är av stor betydelse för kulturpolitiken på regional och lokal nivå. Kultur är inte individuell utan en gemensam angelägenhet och ett gemensamt ansvar. Grunden för detta är en stark offentligt finansierad kultursektor. I detta synsätt finns en tydlig ideologisk skiljelinje mellan vänster och höger- rött och blått.