Himmel och död
Timbuktu, Lars Ohly och Maud Olofsson har något gemensamt, enligt Widar Andersson. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sådana är vi; vi vill äta kakan men ändå ha den kvar.
Den politiska varianten på samma tema lyder: "Vårt parti är för allt som är bra och mot allt som är dåligt."
Alla vill t ex ha lägre priser på varor och tjänster. För att få lägre priser krävs öppen konkurrens mellan företagen. Konkurrensen har också en baksida; företag slås ut och jobb försvinner när branscher rationaliseras och företagen slimmas. Det är genom sådana insatser som produktiviteten ökar och priser pressas.
Utan medlemskapet i EU hade de svenska priserna varit väldigt mycket högre än idag. EU ger oss fullt tillträde till en inre och konkurrensutsatt marknad i Europa. Samtidigt får alla andra medlemsländers företag tillträde till den svenska marknaden. ICA, Hemköp, Coop och allt vad de heter har fått gå upp på tå för att matcha de nya lågprisföretagen.
Och det är bra för konsumenternas plånböcker.
Konsumenternas himmel motsvaras emellertid och som sagt av döden för många företag och många arbetsplatser. För de anställda som blir kvar i branschen väntar mer arbete och/eller smartare och effektivare arbete för samma lön.
De politiska partierna förhåller sig på olika sätt till konkurrensens för - och nackdelar. Vänsterpartiet är mest extremt. De lovar himmelrikets alla fröjder åt "vanliga konsumenter" samtidigt som de är benhårda motståndare till det mesta av det som kan leda till himlen för dem. De vill lämna EU, förbjuda utländsk konkurrens inom många områden och förstatliga mer av samhälle och näringsliv.
Ledare
På den andra ytterlighetskanten i svensk politik finner vi - en smula överraskande - dagens centerparti; Maudianerna. Budskapet från Maud och hennes kollegor är att vi skall bli flitiga som "bävrar" för att hävda oss i den internationella konkurrensen. Enligt centern är vårt stora problem att vi sitter som "gapande fågelungar som väntar på att bli matade av staten." De två partiernas helt åtskilda attityder till konkurrensen har ett gemensamt och dominant särdrag. Medan vänstern förnekar konkurrensens betydelse för himlabygget förnekar Maudianerna konkurrensens dödsbringande krafter för de fågelungar som av olika skäl inte förmår att omvandlas till ivriga bävrar.
I går presenterade socialdemokraterna rapporten "Hotet mot den svenska modellen." Broschyren är främst en stridsskrift mot den "moderatledda högerpakten" som den borgerliga alliansen benämns i socialdemokratiska kretsar. I mina ögon har rapporten emellertid sina största förtjänster i de delar där partiet beskriver ett antal framgångsfaktorer som gör Sverige konkurrenskraftigt. Skillnaden mot vänsterns "gömma sig för omvärlden -strategi" och centerns bäver-strategi framstår i övertydlig dager. Socialdemokratin är aldrig särskilt himlastormande till sin karaktär. Men att liv och död är integrerade och naturliga delar av konkurrensens natur är inget som partiet backar för.
Enligt socialdemokratin är de viktigaste framgångsfaktorerna dels att vi har fackföreningar och arbetsgivare som är öppna mot omvärlden,som har förmåga till omställning, vilja till förnyelse och som inte slåss med näbbar och klor för att skydda varje jobb. Dels är vår framgång beroende av en fungerande arbetslöshetsförsäkring och en arbetsrätt som står för rättvisa spelregler.
Det är en tilltalande hållning. Socialdemokratin har förvisso också problem att tampas med. Partiets vapenskrammel mot tjänsteföretagens konkurrensmöjligheter i EU, riskerna för att omställningsförsäkringarna delvis förvandlas till inrättningar för långtidsförsörjning och den höga arbetslöshetens budskap om att omställningen från döda och till levande jobb inte fungerar särskilt bra, är stora utmaningar för socialdemokratin.
Det är dock ingen tvekan om att Timbuktus slagdänga om himlalängtan och dödsskräck är mer passande som kampanjsång för centern och vänstern än för socialdemokratin.