Hemläxa för räknenissarna
Klara de mindre partierna att stå i skuggan av Fredrik Reinfeldts moderater, undrar Widar Andersson i sin ledare. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att kunna regera är en helt annan sak.
Det grundläggande kravet på en regering är att den i enighet kan lägga fram en budget.
Inom riksdagens borgerliga partier råder nu intensiv aktivitet. Senast den femte oktober skall de presentera sina alternativ till den budget som socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet lade fram tidigare i veckan. Budgeten består av tjugosju olika utgiftsområden som tillsammans omfattar ungefär 900 miljarder kronor.
Folkbladet har tagit del av en sammanställning över de borgerliga partiernas budgetförslag hösten 2004. Någon särdeles omfattande borgerlig enighet är svår att skönja i sammanställningens tabeller. Faktum är att partierna endast var eniga om två av budgetens tjugosju utgiftsområden. Betänker vi att ett av de två utgiftsområden dessutom gällde Sveriges avgift till EU - som är som den är - kan vi konstatera att borgerligheten för ett år sedan bara var eniga om utgifterna för Försvaret. I allt annat var de splittrade.
Ledare
En sådan splittring duger naturligtvis inte för partier som samfällt gör anspråk på att i regeringsställning lägga en budget efter valet 2006. För att trovärdigt kunna uppträda som ett seriöst alternativ till (s), (v) och (mp) krävs därför att de den femte oktober har skrivit sig samman på budgetens tunga och för människor viktiga utgiftsområden.
På arbetsmarknadens område var det år 2004 drygt åtta miljarder kronor i skillnad mellan högsta och lägsta bud från de borgerliga partierna.
Viljan att satsa på utbildning och universitetsforskning varierade också stort. Nio miljarder kronor skilde partierna åt inom detta område. Ett av budgetens utgiftsområden har titeln "Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp." Här var skillnaderna mellan de borgerliga partierna så stora som tjugo miljarder kronor! Även utgiftsområdet "Regional utjämning och utveckling" splittrade borgerligheten år 2004. Här skiljde det drygt 1,5 miljarder kronor mellan snålaste och generösaste borgerliga parti.
Skillnaderna mellan partierna är i sak inte märkliga. De har olika program och olika kretsar av väljare som de vill gynna med sin politik. För dem som vill lägga en gemensam budget efter en valseger är däremot de stora differenserna minst sagt besvärande.
Borgerlighetens riksdagsledamöter och räknenissar har således en diger hemläxa att göra.
De måste kort sagt bestämma sig. Kärnfrågan handlar om hur mycket de mindre partierna kan anpassa sig till moderaterna utan att förlora sina egna väljare till höger, vänster eller till soffan. Om de å andra sidan moderatanpassar sig för lite så ryker möjligheten att uppträda som ett enigt regeringsalternativ.
Att borgerligheten vill regera, det vet vi. Men kan de?
Folkbladet är skeptiskt.