Hela sanningen på halva formatet
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu beror det förstås på vad vi talar om här.
Med, t ex, mobiltelefoner är ju regeln tydlig; minst är sexigast!
Hur liten kan en telefon egentligen bli? Räkna med att det krävs en pincettliknande penna snart för att kunna knappa in ett nummer.
Radioapparaterna blir mindre och mindre också. Min radio är mindre än en tändsticksask och har suveränt stereoljud.
Jag petar in hörsnäckan och går och julhandlar.
Så hör jag en gubbe säga något obeskrivligt korkat och pratorganet går igång innan huvudkontoret har godkänt meddelandet:
- Jamen herregud, vad säger du människa?!
I trängseln i skivaffären får jag frågande blickar och det tycks som om barnfamiljerna drar sig bort från mig, börjar psykot slå omkring sig snart?
Generad går jag därifrån. Men folk vänjer sig väl. Numera ser man ju ibland hur människor tycks babbla för sig själva, samtidigt som de med raska steg går rakt fram.
Då har de en liten hands-free telefon, det har man ju lärt sig nu.
<b>Teven som skrattspegel</b>
Teveapparater ska däremot vara stora. Det underliga är att teveapparaterna växer på bredden.
Bildskärmen på en riktigt dyr och modern teve förefaller vara ett par meter bred. Varje gång man slår på teven så blir det som att kolla på skrattspeglarna på ett tivoli. Göran Persson blir liksom ännu bredare i nyllet, medan Ingvar Carlsson inte alls längre ser ut som en sko. Det förhöjer kanske upplevelsen om programmen är trista.
Men nog tycker jag att det är en lite märklig utveckling.
<b>Tabliod som en brand</b>
Vad gäller tidningar är trenden att de ska se ut som Folkbladet.
Tabloid kallas formatet. Från början latin, säkert. Som i tabula rasa.
Ett oskrivet blad. En renskrapad tavla. Som själens tillstånd innan de första sensationerna uppstår i medvetandet.
Sex dagar i veckan fyller vi den där tavlan med berättelser. Det är berättelserna som är den egentliga substansen, innehållet.
Men formen är viktig.
I tidningsvärlden är det nästan som en präriebrand just nu.
En efter en går över till tabloid.
Överger broadsheet, eller fullformat som det heter på svenska. Svenska Dagbladet gjorde det - och höjde upplagan. Dagens Nyheter arbetar för högtryck för att snart leverera kulturdelen som tabloid. Från mitten av mars kommer Göteborgs-Postens del 2 (med sport, utland och ekonomi) som tabloid. Kvällstidningsformat, som man sa förr.
<b>Tidning som lakan</b>
Nu kommer ju inte AB och Expressen på kvällarna, och allt fler morgontidningar har alltså samma format. Det är uppenbart att våra läsare uppskattar formatet. Läsvänligare vid frukostbordet och på bussen, säger många.
För oss som gör tidningen erbjuder formatet möjligheter som inte finns i ett blad stort som ett badlakan. Där konkurrerar texterna och bilderna på sidan om din uppmärksamhet.
En Folkbladet-sida berättar något genom rubrik, text och bild som ska gå in direkt som en optisk signal till dig.
Men hela tiden måste vi utveckla vår förmåga att utnyttja formatet också. Kanske oftare våga dra upp en stark, bra bild, t ex.
En stor bild talar högre än flera små. Vi är bara i början på den utvecklingen. Men vi står i första ledet, andra traskar efter.
Så visst har storleken betydelse. På halva formatet berättar vi hela sanningen. Det var bara det jag ville säga.