Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Hela akuten hela dygnet

Landstingsledningen med Paul Håkansson i spetsen har tagit till sig av den kritik och de protester som riktats mot försämringarna på Vrinnevisjukhusets akutmottagning. Gårdagens besked om att akutmottagningen återigen öppnas nattetid är en stor framgång för alla de som envist fört kampen mot försämringarna.

Foto:

Norrköping2004-10-21 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det folkliga motståndets härförare är definitivt Berit Malmqvist. Hon har inte låtit sig slås ner av motgångar och/eller av alla de dysterkvistar som ruskat på huvudet åt hennes febrila aktivitet. Berit Malmqvist visar oss alla att det faktiskt är viktigt att engagera sig och att det faktiskt går att påverka politiker och politiska beslut. Jag utgår från att Berit kommer att hyllas på vederbörligt sätt vid den utfrågning om Vrinneviakuten som arrangeras på Biblioteksteatern ikväll.

Det professionella motståndet mot neddragningarna på akuten har också varit omfattande. Flera medarbetare på sjukhuset har visat stort civilkurage när de tagit strid för en fullvärdig akutmottagning. Dessa medarbetare borde tjäna som föredömen för andra yrkesmänniskor som har kunskapsunderbyggda invändningar mot beslut inom de företag och förvaltningar där de arbetar. Himlen faller faktiskt inte ner bara för att man säger vad man tycker och vågar stå för det. Heder därför åt de okuvliga medarbetarna på sjukhuset.

Förvisso kommer den fortsatta specialiseringen mellan landstingets olika sjukhus att fortsätta. Mer planerad kirurgi kommer att utföras i Norrköping och planerad ortopedi kommer i än högre utsträckning än idag att utföras i Motala. Denna arbetsfördelning är ekonomiskt, medicinskt och socialt vettig och det eventuella motståndet mot denna utveckling bör därför inte sammanblandas med den nu framgångsrika kampen för det fullvärdiga akutsjukhuset.

Det politiska motståndet mot akutmottagningens försämring har burits fram av ett antal personer. Möjligen har Folkbladets kampanj för en öppen akut haft viss betydelse på det politiska planet. Moderaten Jörgen Rundgren har utnyttjat sin ställning som oppositionsledare i Norrköping på ett vägvinnande sätt.
Han har dock haft en tacksam roll. Samtidigt som han försvarat sjukhuset har han kunnat attackera sina politiska motståndare i landstinget och i kommunen. Socialdemokraterna i Norrköping har däremot haft ett mer delikat uppdrag eftersom det är deras partifränder som styr landstinget. När vi nu har facit i hand så kan vi emellertid konstatera att såväl ordföranden för partiet i stan - Billy Gustafsson - som Mattias Ottosson och Eva Andersson har varit mycket framgångsrika i sin inre och yttre agitation. Paul Håkansson anför nämligen främst politiska skäl för sin omsvängning.


Håkansson visar att han tagit till sig de stora politiska risker för hela socialdemokratin som fanns inbyggda i konflikten om akuten. För Mattias Ottosson innebär den återöppnade akuten att han nu på allvar slår tillbaks mot de av sina surögda kritiker som ständigt försökt att inkompetensförklara honom.

Såväl Ottosson som Håkansson stärker därmed sina positioner i samhället och politiken. Paul Håkansson bör dessutom ha en särskild eloge för att han inte låtit sig styras av prestige utan tvärtom visat det slags mognad och pragmatism som kännetecknar politiker som är något att ha.