Hej och tack för mig!
Detta är min sista ledare. I alla fall för nu. Vad som händer i framtiden vet ingen. Tiden som politisk redaktör på Folkbladet har varit spännande. Från den första ledaren om Hans Karlsson och sjukskrivningarna, en ledare som jag tror jag skrev om minst tio gånger, tills jag blev mer varm i kläderna under euroomröstningen.
Nedläggningen av Kvarsebo skola var en av de frågor som funnits anledning att kommentera på ledarplats. En nog så engagerande fråga, vid sidan av de stora händelserna som mordet på Anna Lindh och USA:s anfall mot Irak. Idag skriver Kikki Göransson sin sista ledare i Folkbladet. Imorgon debuterar Widar Andersson. FOTO: LARS T JACOBSON
Foto:
Anna Lindh
Andra ledare koms ihåg av helt andra anledningar. På morgonen den 11 september kom budet att Anna Lindh gått bort. Jag var precis lika chockad och bestört som alla andra men en ledare skulle skrivas. Då som vilken annan dag som helst. Det första jag gjorde när jag fick beskedet var att ringa en av mina bästa vänner och be honom komma och hämta mig. Det andra var att sätta mig ner och skriva dagens ledare. Texten kom direkt från hjärtat. De känslor jag hade just då återspeglas i ledartexten från den 12 september.
Hade texten skrivits senare, när känslorna hade samlats något, hade den inte alls varit utformad på samma sätt. Dagen efter fick jag frågan om man kan vara så känslosam i en ledartext. Svaret blev ja.
Politik och händelser handlar alltid om känslor på ena eller andra sättet.
Denna gång var känslan av sorg så total och det hade varit fel att inte visa det.
Jag är också nöjd med det beslut som jag och Christer Sandberg, vår utgivare, tog om att inte publicera någon debattartikel eller några insändare den dagen.
Istället hade vi en bild av Anna på insändarsidan. Alla insändare vi hade på redaktionen handlade om EMU. Kampanjerna var avblåsta och insändarna skrivna före attentatet. Av respekt för allt detta valde vi att avstå.
Andra händelser som etsat sig fast i minnet mer än annat är naturligtvis kriget i Irak och USA:s fullständiga ignorans av den starka opinion som menade att beslutet och invasion bordet tagits av FN.
<B>Måste prioritera</B>
Lokalt i Norrköping har vi under min tid haft många frågor som engagerat er läsare. Landstingsfrågorna nu senast, men också frågan om nedläggning av skolorna i Simonstorp och Kvarsebo väckte uppmärksamhet. Min linje var hela tiden att när pengarna är slut måste man prioritera och den politiska majoritet som tillfället styr kommunen gör sina prioriteringar utifrån sin övertygelse.
En prioritering av skolorna i Kvarsebo och Simonstorp hade inneburit en bortprioritering av något annat. Men oj, så arga folk var och jag fick höra att jag inte gillade Simonstorp fast jag aldrig varit där och inte heller sagt att skolan borde läggas ner. Bara att man kan prioritera bort något till förmån för något annat. Många var dock engagerade och det var roligt.
Euroomröstning
Och så kom euroomröstningen som både var rolig för debatten var så intensiv och trist för debatten gick också många gånger överstyr. Det fanns de som inte kunde skilja på sak och person och tog en olik åsikt som intäkt för att kritisera allt hos motståndarna. Resultatet blev inte heller någon hit för oss som stod på ja- sidan. Men så fungerar demokratin och respekten för den är för mig alltid viktigast.
Så var det alltså slut. Lite vedmodigt är det, även om jag nu gått vidare till nya spännande arbetsuppgifter.
Dessutom ogillar jag långa, tårdrypande avsked och säger därför:
Vi ses säkert i debatten.
Hej och tack för mig!