Skog, åkrar, vägar och hus swischar förbi utanför rutan. Skulle kunna vara Sveriges skrud, men det är det inte. Det är Danmark.
Men det är också ungefär där likheten mellan våra länder slutar hävdar jag. Hårt? Avgör själva.
Krönika
Efter en skumpig natt i andra klass genom Tyskland (ja, även om jag gillar att åka tåg har Göran Färm helt rätt i att en extra investering i EU:s järnvägar är en nödvändighet) hörs tydliga röster ute i gångarna: Passport controll! Passport controll! Yrvaket letar jag fram mitt pass. När tulltjänstemannen kommer in i min kupé kan jag inget annat än att, trots den arla morgonen, ifrågasätta varför jag måste visa mitt pass? Vi är ju inne i Schengen? Det är liksom själva idén med samarbetet, tilliten tillvarandra. Han tittar barskt på mig och förklarar på ett självklart, übertydligt sätt att vi nu passerar den danska gränsen och att de genomför en p-e-r-s-o-n-k-o-n-t-r-o-l-l. Jag visar passet, ler som jag gör på kortet när tulltjänstemannen tittar på mig för att se att det verkligen är jag på passet, lämnar tillbaka det och tackar för sig.
Det är inget jobbigt det här med att visa passet, det går på tio sekunder. Det är inte det jag reagerar på. Det är tilliten. Och min stilla undran är så klart om Danmark redan infört sina passkontroller? Alla EU-ledamöter jag pratat med säger att det går emot grundtanken med Schengen: fri rörlighet över gränserna. Väl inne i området ska man kunna röra sig fritt. Enkelt och smidigt. Som jag skrev i förra krönikan är Sveriges EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor Cecilia Malmström (FP) mäkta irriterad över danskarnas förslag. Hon såg dock med viss optimism på att det börjat höras motståndsröster till förslaget inom oppositionen i Danmark. Hon skrattade lite ironiskt när hon exemplifierade hur dansk gränskontroll varje morgon skulle kontrollera varenda person som arbetspendlar över Öresundsbron från Sverige till Danmark. Det är ett par tusen. Se det själva framför er.
Vi får se var det tar vägen. En av EU:s grundbultar, den inre marknaden och fria rörligheten, verkar vara lite i gungning. De svenska EU-ledamöterna vill inte tala om någon långt skriden kris, men Folkpartisten Marit Paulsen spände vänligt men bestämt ögonen i oss journalister under en presskonferens i veckan och förklarade att Europas fred minsann inte är något att ta för givet. Hon minns själv andra världskriget och förklarade att det inte alls är länge sedan länderna i Europa stred mot varandra och att den "fredskonstellation" som EU lyckats bygga upp inte finns någon annanstans. Ta inte freden för givet, var hennes råd. Centerpartisten Lena Ek ser en risk att det skulle kunna sprida sig till andra länder om Danmark gör sak av sitt förslag. Om de inte redan gjort det? En positiv nyhet i den fria rörlighetens anda är dock att två nya länder, Bulgarien och Rumänien, vill bli medlemmar i Schengen, vilket diskuterades under Strasbourgveckan.
Hur som haver har den här resan gett mig massor med erfarenheter och kunskaper. Men, som alltid: borta bra men hemma bäst!