Hantering av asylsökande på många sätt omänsklig
Landshövdingen i Västmanland, Mats Svegfors, gjorde härom kvällen, ett för en hög statlig tjänsteman mycket ovanligt utspel hos SVT:s Aktuelltredaktion. Svegfors föreslog att regeringen av humanitära anständighetsskäl borde ge permanenta uppehållstillstånd åt alla de flyktingar som under många år väntat på att deras asylansökningar skall bli slutligt behandlade.
Mats Svegfors, landshövdingen i Västmanland. FOTO: SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Landshövdingar förutsätts självfallet vara lojala med den regering de tjänar. Men även en landshövding måste väga av lojaliteten mot regeringen mot sitt hjärtas röst. Den mänskliga historien är nedlusad med höga statliga funktionärer med förtvinade hjärtan som svarat "jag lydde bara order" när de fått frågor om varför de inte yttrade sig, protesterade eller försökte lägga sig i. Därför hedrar det Svegfors att han opåkallat och för sitt ämbete lite utmanande, valde att tala istället för att tiga. I sakfrågan har landshövdingen rätt eftersom dagens hantering av asylsökande på många sätt är omänsklig och orimlig. I Sverige finns tusentals barn och vuxna som i åratal väntat på att få definitiva besked om de skall få permanenta tillstånd att stanna i landet. Många av dessa personer har hunnit rota sig i Sverige. Barnen går i skola och de vuxna arbetar eller studerar. Asylprövningsmaskineriet mal på väldigt långsamt.
Till viss del beror den långsamma handläggningen på att en del av de som söker asyl - av naturliga skäl - försöker dra ut på processen så mycket som möjligt. De överklagar avslagsbeslut, de gömmer sig hos släktingar och vänner och de gör sig av med identifikationspapper. En annan orsak till den långsamma utredningstakten är att varje asylsökande har rätten att utredas individuellt. Rätten till individuell asylbedömning är en viktig del av den internationella flyktingrätten. Den som söker asyl gör det utifrån personliga omständigheter.
Med dagens regelverk och lagar måste därför varje persons flyktingskäl bedömas individuellt.
Förslaget om kollektivt beslutade och permanenta uppehållstillstånd bryter i och för sig mot den individuella flyktingrättens regelverk. Å andra sidan gäller förslaget en grupp medmänniskor som var och en och under många år har levt i ett känslomässigt ingenmansland.
Sverige bör som nation ta på sig ansvaret för de brister i samhällsorganisationen som har skapat de psykiskt och fysiskt påfrestande handläggningstiderna. Ett kollektivt beslut som ger varje individ som väntat på besked i många år rätten att stanna i Sverige är därför högst berättigat.