Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Häng gud?

Norrköping2010-02-27 05:24
Christer Sandberg, chefredaktör
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I måndags hade jag trots allt lyckats komma med ett tåg som skulle gå från Stockholm till Norrköping, givetvis några timmar försenat. Vagnarna är överfulla, många får nöja sig med ståplats. Då meddelar tågvärden: "Vi hade räknat med att det här tåget skulle gå till Malmö, men nu har vi fått andra uppgifter, så vi får avvakta lite för besked." Ett meddelande som utlöser ett slags allmän uppgiven munterhet i vagnen. Vi sitter på ett tåg där inte ens personalen är säker på vart vi är på väg! Den bisarra situationen skapar gemenskap, vi sitter alla i samma båt - eller vagn. Det påminner om när jag var med om en jordbävning i San Francisco för länge sedan. En av de värsta de då hade haft på många år, sedan dess har de dock haft värre. Ingen omkom såvitt jag vet, men det blev materiella skador. En spritbutik var bokstavligt talat i spillror, minns jag. Det mest slående, när vi samlades på gatan efter skalvet, var just känslan av gemenskap. Alla talade med alla. Några i chock, eller liksom uppspelta över att vara med om något märkligt. Så fortsatte det sedan, på spårvagnen, i affärerna, överallt. "Vad gjorde ni vid skalvet, blev någon skadad där ni var?" Såväl i San Francisco då, som i Sverige nu, visar naturen sin kraft. Då förs människor samman. Det finns paralleller, men också skillnader. I Kalifornien var det ingen som anklagades för att vara ansvarig för det som hänt. Husen stod ju kvar, broarna också. Skalvet noterades till 5,9 på Richterskalan. Ett skalv som kan innebära stor förödelse och många döda i fattiga länder. Men inte i San Francisco. Där vet alla att de när som helst kan drabbas av en jordbävning. Därför är husen byggda för att klara även ett kraftigt skalv. I Sverige vet vi att vintern kan bli snörik och kall. Men vi tycks faktiskt inte vara beredda på det. Jämfört med en jordbävning är ju ändå inte inställda tåg en katastrof. Nog är det riktigt att utkräva ansvar. Samtidigt är det också klokt att ha förståelse för att vi inte alltid kan rå på vädrets makter. Det verkar till exempel som om Folkbladets abonnenter inser att våra tidningsbud har det extra besvärligt denna vinter, klagomålen har trots allt inte varit så många. Jag är ingen expert på spårbunden trafik. Men jag förutsätter att nästa regering tar tag i utbyggnaden så att det finns mer räls för tågen att rulla på. Det förefaller vara en bra investering. Om jag är expert på något alls så är det väl i så fall på information. Att säkerställa att korrekt information ges så snabbt som möjligt. Just det har inte varit SJ:s bästa sportgren den här vintern, det är nog alla överens om. I Bibeln berättas det att man utsåg syndabockar som skulle ta på sig människornas synder. Vid en ritual fördes folkets synder över till ett djur som offrades. Jag vet faktiskt inte vem vi ska utse till syndabock i det här läget, vem vi ska hänga för att vi fått denna bistra vinter. Om vi inte ska göra som Ebba Grön föreslår i den gamla visan: "Häng gud". Det var bara det jag ville säga.
Läs mer om
Norrköping