Handel är bra för freden
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
WTO (World Trade Organization), som fram till 1995 hette GATT, är en av de organisationer som skapades efter andra världskriget för att förhindra ett upprepande av de handelskrig som förvärrade den ekonomiska krisen på 1930-talet och därmed bidrog till krigsutbrottet. Världsbanken och IMF är andra grenar på samma träd. I Europa skapades EU med samma syfte - att stärka det ekonomiska samarbetet och därmed göra krig mellan de europeiska länderna omöjliga. Man startar inte gärna krig med sina kunder. Litet högtidligt uttryckt är WTO alltså en fredsorganisation.
WTO:s uppgift är att se till att handeln flyter så smidigt, fritt, rättvist och förutsägbart som möjligt över världens gränser. WTO har bortåt 150 medlemmar, varav tre fjärdedelar faktiskt är utvecklingsländer. Tillsammans svarar de för 97 procent av världshandeln. Ytterligare ett 30-tal länder förhandlar om medlemskap. Nya överenskommelser växer fram i serier av förhandlingar, "rundor". Den nu avslutade "Doha-rundan" har hög grad fokuserat på u-ländernas problem, genom att t ex lyfta fram i-ländernas handelshinder och subventioner för jordbruksprodukter.
Det hävdas ofta att WTO går de rika ländernas ärenden på bekostnad av de fattiga ländernas intressen, och att WTO främjar en orättvis världshandel. Men utan WTO:s regelverk skulle världshandeln vara ännu orättvisare. Då skulle de rika länderna utnyttja sin ekonomiska styrka för att fullt ut trycka på den fattiga världen sina villkor.
En motsvarande debatt pågick samtidigt i EU, där särskilt Frankrike slår vakt om ett subventionerat europeiskt jordbruk. Europa är principiellt för en rättvisare världshandel, men enskilda europeiska länder ser fortfarande mest till sina egna kortsiktiga ekonomiska intressen. Men att det går långsamt fram på detta område är naturligtvis varken EU:s eller WTO:s fel, utan medlemsländernas.
Samtidigt oroar sig många anställda i Europa för att "globaliseringen" ska leda till arbetslöshet och sämre arbetsvillkor. I själva verket är det en mycket liten del av "jobbförlusten" som kan hänföras till liberaliseringen av världshandeln. Den efterfrågan som de nya marknaderna skapar underlättar tvärtom den anpassning som ändå blivit nödvändig. För konsumenterna är det bingo att kunna köpa t ex kläder för en bråkdel av vad inhemskt producerade varor skulle ha kostat. Vilket också stärker löntagarnas köpkraft.
Det är lätt att misstänkliggöra internationella organisationer, från FN till WTO. Går de inte USA:s intressen så är de i alla fall byråkratiska och ineffektiva. Det första stämmer mycket sällan, eftersom USA numera för det mesta motarbetar internationella överenskommelser. De inskränker ju USA:s rörelsefrihet. Inte heller är det riktigt att internationella organ inget uträttar. De uppnår häpnadsväckande resultat, med tanke på hur många intressen som ska jämkas ihop inför varje steg framåt. Utan internationella organisationer vore världen mycket osäkrare och orättvisare än vad den är idag.