Halvmesyrer
I Hongkong beslutade politiker från nästan alla världens länder att de rika länderna senast år 2013 skall ha upphört med exportsubventioner av jordbruksprodukter. Inte undra på att WTO-generalen Pascal Lamy (t v) och ordföranden John Tsang såg nöjda ut. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
I går eftermiddag - just när mörkret sänkte sig utanför Folkbladets redaktionsfönster - kom så beskedet om att även Världshandelsorganisationen WTO lyckats komma överens vid sitt möte i Hongkong. EU:s handelskommissionär Peter Mandelsons sammanfattning av WTO-mötet duger också som sammanfattning av EU:s budgetmangling; "Det var ingen stor succé men heller inget misslyckande."
Halvmesyrer således.
Med tanke på förutsättningarna finns det emellertid skäl att ibland uppskatta även halvmesyrer. EU-ledarnas förhandling i Bryssel hade att hantera två dominanta konflikter. Å ena sidan den eviga striden mellan Storbritannien och Frankrike om ledartröjan i Europa. Britterna fick till slut ge upp några miljarder av sin rabatt på medlemsavgiften. Frankrike fick samtidigt acceptera att budgeten - däribland de för Frankrike så lönsamma jordbrukssubventionerna - skall "ses över" under perioden fram till 2013. Den andra styrande konflikten inom EU handlar om relationerna mellan de femton gamla och de tio nya medlemsländerna. De flesta av de nya medlemmarna är fattigare än de gamla och därmed i större behov av stöd och subventioner än vad de gamla länderna är. Viljan att avstå från pengar - till förmån för de nya medlemmarna - är dock inte påfallande stor hos länder som Frankrike. I och med uppgörelsen i lördags morse har nu missnöjet fördelats så pass rättvist mellan medlemmarna att alla kan leva med sakernas tillstånd.
Sverige driver envetet uppfattningen att alla medlemsländer som har en ekonomi på eller över snittet i EU, bör klara av att finansiera sin regionalpolitik utan bidrag från EU:s fonder. Fondernas utbetalningar bör istället riktas till de länder och regioner i Europa som är fattigast. Den svenska hållningen är klok, respektabel och rationell. EU bör ha viktigare saker att syssla med än att skyffla avgifter och bidrag mellan de rika länderna. Besluten i Bryssel rörde sig några millimeter åt det svenska hållet.Ibland får man vara glad över det lilla. En starkt bidragande orsak till att EU trots allt nådde fram till en budgetuppgörelse var, enligt flera internationella nyhetsbyråer, agerandet från Tysklands nya förbundskansler Agneta Merkel. Hon visade skicklighet och lyhördhet vid avgörande moment i förhandlingarna. Fortsätter Merkel och koalitionsregeringen i Tyskland på samma sätt som i helgen, talar mycket för att EU kan vara på väg upp ur den vågdal där organisationen befunnit sig under det gångna året.
I Hongkong beslutade politiker från nästan alla världens länder att de rika länderna senast år 2013 skall ha upphört med exportsubventioner av jordbruksprodukter. Sverige har, genom näringsminister Thomas Östros, varit mycket aktivt för att få just ett sådant beslut till stånd. Tillsammans med små och stora länder i och utanför EU - främst Indien och Brasilien - befinner sig därför Sverige och Östros på WTO - mötets segrande sida. Det finns skäl att hysa förhoppningar om utökad frihandel under de kommande åren.
Helgens halvmesyrer visar på mognad och ansvarstagande hos många utav världens ledande politiker. De har fört mycket svåra förhandlingar under hård psykologisk och politisk stress. Vi skall inte glömma att det slags konflikter och motsättningar som hanterats i Bryssel och Hongkong är av den karaktären att de i ett historiskt perspektiv mycket väl skulle ha kunnat leda till vapenskrammel och krig. I det perspektivet är alltid halvmesyrer att föredra. Två steg fram och ett steg tillbaka är faktiskt inte så sällan en ytterst lämplig marschtakt när svåra och globala frågor skall vägas av.