Landstinget har därför valt att utelämna de merkostnader besluten inneburit. För en person utan ekonomisk bakgrund låter det mycket suspekt att bara titta på inkomsterna och sedan strunta i utgifterna. Man har till och med sagt upp avtal där verksamheten visar positiva resultat (ex nattorganisationen i Finspång).
Nu visar det sig att de ekonomiska problemen fortsätter att öka. Sedan man avvecklat arbetstidsmodellerna och infört arbete varannan helg har man behövt nyanställa fler sjuksköterskor, övertidskostnaderna skenar, semestervikarier saknas, sjuksköterskor söks via bemanningsföretag (hög kostnad) för att klara sommaren.
I Motala har man behövt starta upp en ny enhet (s.k. bemanningsenhet) för att kunna hantera korttidsfrånvaron. Personal svarar inte i telefonen vid ledighet eftersom man inte orkar arbeta varje helg utan sammanhängande ledighet m m.
Det är horribelt hur lättvindigt landstinget säger upp vissa avtal utan att ta med konsekvenserna i beräkningen, medan man med andra avtal ser mellan fingrarna och tolkar dem mycket generöst. Detta är ett allvarligt tecken på bristande ledarskap!
Gång på gång påtalar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) vikten av att hitta lokala lösningar på problem som uppstår i verksamheterna. Det gäller såväl i lönefrågan som i andra frågor.
I Östergötland har vi under 20 års tid arbetat för att hitta lokala lösningar på problem, för att de ska passa den enskilda verksamheten där problemet uppstått.
Ett resultat av det arbetet är olika verksamhetsanpassade arbetstidsmodeller, vilka ibland fokuserat på flexibilitet, ibland på förutsättningar vid nattarbete och ibland vid återhämtning mellan arbetspassen.
De centrala parternas intentioner är att man ska lösa problemen där de uppstår, inte genom centrala beslut. Genom att lyfta rena verksamhetsfrågor till att bli politiska beslut, skjuter man hela modellen med lokala avtal i sank.
Vad menar politikerna i landstinget i Östergötland egentligen? Ska vi frångå modellen med lokala avtal? Har Östergötlands representanter i SKL förankrat detta centralt? I pågående lönerörelse har SKL hävdat att centrala avtal inte är att föredra. Vilken trovärdighet får det när politikerna ute i landet motverkar arbetet med verksamhetsanpassade lösningar?