Håll i hatten - det är storm
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då inser man strax att Folkbladet nog inte har så få läsare och min gamle bekant Anders Eldeman nog inte så få lyssnare.
När vi tar tillvara på våra läsare, så tar vi tillvara på oss själva,
på Folkbladets framtid. Vi har nu därför skärpt rutinerna och utökat servicen med de rätta svaren till föregående veckas kryss också.
Hälsan tiger ju still. Så när läsare hör av sig är det ofta därför att det är något som är fel i tidningen.
- Det är ju ett fel i veckan, morrade en läsare från Finspång, när vi hade kört samma artikel två gånger i samma tidning.
- Om det ändå vore så väl, stönade jag.
Att vilja är att kunna, så nolltolerans mot korrekturfel är ett givet mål.
Det är många skolungdomar som ringer och frågar om praktikplats på Folkbladet. Grundskole-elever säger vi tyvärr nej till. Det finns inte så mycket de kan göra. Och att titta på när reportern-fotografen-redigeraren, jobbar, har väl sin möjliga charm i någon timma.
Sedan blir det ungefär lika kul som en mattelektion.
Gymnasieelever kommer hit ibland och visar sig kunna skriva och hantera en kamera riktigt bra. Men förfrågningarna är fler än vad vi kan ta emot.
Jag hade en pigg tjej i luren i fredags, som ville komma hit.
- Läser du Folkbladet,frågade jag.
- Nä, jag tittar i den ibland, för morsan har den. Men den är ju så tråkig!
Vi gjorde upp om att hon ska läsa tidningen den här veckan och sedan berätta vad som är så tråkigt. Förutfattade meningar kan man strunta i, men hennes recension ska jag ta på allvar.
Vad är då förresten tråkigt? Vi kan ju inte bara ge glada nyheter.
Ett visst tuggmotstånd måste en tidning erbjuda, trots allt.
Men en aktad kollega har en lapp på kylskåpet där det står; " Var aldrig tråkig!"
Som yrkesdevis är den inte helt korkad. Orsakssammanhangen kan vara svåra. De samhälleliga strukturerna komplicerade.
Men texterna i tidningen får ändå aldrig vara trista. Vi måste skildra det svåra genom spännande berättelser om människor.
Människor som helst har namn och bild. Så att det känns i magen och på huden.
Så att pigga unga tjejer sliter tidningen ur morsans hand på morgonen. Vi har inte misslyckats med det förrän vi slutat försöka.
Roande är ändå att notera att vår konkurrent, den åldrande greven, ger rådet till aristokratiska gentlemen att byta den skotskrutiga filthatten mot en dito keps med öronlappar nu i den blåsiga årstiden.
Håll i hatten, gamle ädling, det har visst börjat blåsa från ett visst håll.
Följ mig bortåt vägen, så ska du få vara med om något.