Gubbrock finns bara i Sverige
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Första gången var 1970 på Råsunda. Inför den konserten sades det att det var sista chansen att se Stones live.
Precis som Beatles skulle de sluta att turnera. Beatles hade ju slutat spela live flera år tidigare.
Främst av det skälet att de själva inget hörde av musiken. Jag har varit på jättelika Shea Stadium i New York där Beatles spelade i början av 1960-talet.
När man ser bilderna från den konserten och ser vilka högtalare bandet hade så inser man genast att ingen kan ha hört nånting.
Sedan utvecklades tekniken med avancerade ljudsystem och till och med bildskärmar så att alla kan se och höra bra.
Arenarocken blev framtiden och Stones har fortsatt att turnera.
Nu sägs det återigen att det här var sista gången att se gruppen. Orsaken skulle i så fall vara att gruppmedlemmarna är så förtvivlat gamla.
De är en bit över 60 år. Alla i Stones är yngre än till exempel Lill Lindfors, Svante Thuresson och Robert Broberg. För att nämna några svenska estradörer, som inte tycks ha gått i pension. Det har nog med att göra att Rolling Stones slog igenom som unga och var tonårsidoler.
Men jazzmusiker som Duke Ellington och Count Basie slog också igenom unga och hade en ung publik.
Ingen kom dock på tanken att de borde sluta vid 60 års ålder. Konstformen åldrades med sina utövare.
En del tycks ha svårt att acceptera att också rockmusiken är en konstform som åldras med sina utövare.
Dessutom faktiskt med värdighet anser jag. Tvärtom emot kvällstidningarnas recensenter menar jag att det var en bra konsert för en vecka sedan i Göteborg. Det är visserligen sant att Keith Richards spelade lite fel några gånger, det brukar han göra.
Jag har varit på få tvåtimmarskonserter utan minsta lilla falska ton. Richards är givetvis mer sliten än Jagger, men sångaren är säkert i samma fysiska form som en idrottsman. Han håller igång i timmar och aldrig någonsin hörs det han är andfådd när han sjunger.
Dessutom hade han den här gången lärt sig riktigt mycket svenska. Nästan allt mellansnack var på vårt språk. Även om uttalet inte var det allra bästa.
Vi var flera som tyckte att han sa: " Är det några här från Norrköping?" Men andra var säkra på att han sa "Jönköping".
Min poäng är att det här med att de måste lägga av för att de är så gamla är en trist åldersfixering.
Jag tror att den är värst i Sverige. Det nedsättande och oerhört fåniga begreppet gubbrock finns inte alls på engelska, det finns bara här.
Spelar Nisse Sandström gubbjazz? Sjunger Håkan Hagegård gubbopera? Spelar Jan Malmsjö gubbteater? Skriver Tomas Tranströmer gubbpoesi?
Egentligen är det förstås så att de som hållit på länge kan sin sak. Är rimligen bättre än när de började i ungdomen.
Sanningen är att så här bra var inte Stones på scen när de till exempel kom till Örebro och spelade 1965. Det växer ingen mossa på rullande stenar.
Det var bara det jag ville säga.