Gubbe med jungfrubröst
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så i söndags läste jag den. En del new-age teorier förkunnas. Det är alltifrån meditation till kinesisk gympa och allehanda skumma kosttillskott. Men så en del mer handfasta tips.
Som att man alltid ska kolla när man har varit på toa om skiten flyter eller inte. Flyter bajset?
Grattis, du äter tillräckligt med fibrer! Sjunker det till botten är det dags att lägga om diet.
Inte för att nödvändigtvis se slankare ut. Det här med ätstörningar och bantningskurer har vi nog av. Dessutom är det förstås så att det finns ett samband mellan bantning och övervikt: Man får en tvångsmässig relation till mat!
<b>Banting ville leva</b>
Åren går och man accepterar att medelåldern syns på mitten.
Det går ju inte över en natt. Vägde inte jag bara kring 70 i förra veckan? Nej, det var i det förra årtusendet, min vän.
Men man orkar inte för ett ögonblick lida pin för att vara fin.
Problemet är att det inte alls är det estetiska det handlar om, utan just om chansen till överlevnad.
Precis det som fick William Banting att ge ut sin bok 1863.
Han ville överleva. Banting var 165 cm och vägde 92 kilo och gick baklänges nedför trappor för att minska påfrestningarna på sina knän.
Husdoktorn sa att fetman var orsaken till hans besvär och Banting blev historisk med sin bok.
Nu verkar andra i hans efterföljd och spikar fast obönhörliga fakta. Den manliga bukfetman är farligare än kvinnornas svällande höfter och lår.
Bukfetman åker in i levern och tränger undan insulinet som åker ut i blodet och medför högt blodtryck, diabetes och höga blodfetter.
<b>Mindre och fetare</b>
75 procent av alla män får högre blodtryck från 40-årsåldern.
Kolesterolhalten och blodsockret ökar, även om vi behåller samma diet. Att man får räkna med att krympa 4,5 - 9 centimeter, därför att broskskivorna mellan kotorna blir tunnare, må väl vara hänt.
Liksom att muskelmassan för gubbar i min ålder minskar med 1- 2 procent varje år. Och?
Riktigt allvarligt blir det först när man granskar dödens tio-i-topp för män i åldern 45-54 år.
På första plats: hjärt- och kärlsjukdomar. Tvåa är cancer och trea självmord. Det är sådant vi inte så ofta talar om.
Hellre då trafikdöden, som statistiskt sett är en ovanlig dödsorsak.
Det förefaller alltså vara så att mina kostvanor, som risk betraktade, är jämförbara med att köra mot trafiken på motorvägen.
Och ölen! "Spola inte kröken!", heter visserligen ett kapitel i boken.
Det visar sig att om en nykterist övergår till att dricka måttligt minskar han risken för hjärtinfarkt med ungefär en tredjedel.
Å andra sidan fördubblar alkoholen risken att få tjocktarmscancer.
Men det är ändå en så pass ovanlig sjukdom att det lönar sig att dricka. Alltså mycket måttligt.
<b>Öl ger bröst</b>
Går man över en viss gräns slår alltihop över i sin motsats och alkoholintaget blir istället livshotande. Jag ser ju i tabellerna i den här boken att jag ligger över de hälsosamma volymerna.
Just min favoritdryck öl ger dessutom inte bara den typiska, och alltså farliga, ölkaggen.
Öl påverkar hormonbalansen så att flitiga ölhävare också får små "jungfrubröst", hävdas det. "Jungfrubröst?!"
Jag tar av mig skjortan och tittar i spegeln.
Lite hårigare än en jungfru kanske, men det är nog tusan början till jungfrubröst. Det avgör saken. Siktar på en halvering av pilsnerintaget, lite fåfäng är man ju. En stor starköl sägs innehålla lika mycket kalorier som ett och ett halvt wienerbröd.
På en punkt är jag en mönstergubbe; jag röker inte. Det är flera år sedan jag la av med de där små goda cigarrillerna, och inte ens då var det någon stor konsumtion, för det till protokollet!
Men nu ska här massmördas kalorier. Smör, ost, grädde och korv - hejdå! Jag kommer att sakna er.
Kanske skulle man t o m våga sig på det där med raska och långa promenader.
Några få kan på ett märkligt sätt hålla sig i trim upp i hög ålder. Folkbladet t ex - 100 år om två år och faktiskt piggare än på länge!
Det var bara det jag ville säga.