Grekland befinner sig i kollisionskurs med EU och euroländerna. Kraven på sunda statsfinanser för att ingå i eurozonen är skrattretande när man analyserar det grekiska fallet: med en statsskuld på 120 procent och ett budgetunderskott på 13 procent av BNP förefaller ekonomin vara på gränsen till kollaps. Krismötena i Bryssel har avlöst varandra och förra veckan enades EU om ekonomiskt stöd till Grekland. Problemet med krispaket stavas dock moraliska risker.
Termen beskriver ett informations- och försäkringsproblem som finns på marknaden. Enkelt förklarat innebär det att en aktörs agerande påverkas i vetskapen om att denne är försäkrad av någon annan. Därför ökar incitamentet att bli mindre försiktig med sitt riskfyllda handlande, eftersom man vet att någon annan kommer att stå för kostnaderna.
Moraliska risker är i allra högsta grad ett reellt problem inom samhällsekonomin. När viktiga sektorer hotas av kollaps förväntas staten gripa in. Den amerikanska statens försök att lösa ut både banksektorn och bilindustrin under den senaste krisen är en utmärkt illustration av problemet med moraliska risker, där amerikanska skattebetalare nu får betala notan för kapitalisternas agerande.
EU har nu skapat en liknande utveckling. Genom att besluta om ekonomiskt stöd kommer nu europeiska skattebetalare stå för notan på ett problem som är självförvållat av grekerna själva: Skattemoralen i den privata sektorn är låg, korruption inom staten är omfattande samt att det finns strukturella problem i jordbrukssektorn.
Sverige är ett intressant exempel på hur frånvaron av återkommande räddningsaktioner kan bidra till nödvändiga reformer. Tidigare statsminister Göran Persson skriver i sina memoarer om den roadtrip som han som finansminister åtog för att ge en bättre bild av svensk ekonomi för utländska investerare, under 90-talskrisen:
"Något mer förnedrande än att sitta och möta flinande 25-åriga finansvalpar och förklara svensk samhällsekonomi fanns inte för en svensk politiker, i alla fall inte för en socialdemokrat."
Därför genomfördes smärtsamma men också nödvändiga reformer som involverande en självständig riksbank, överskottsmål och stabila statsfinanser. Allt för att slippa de flinande finansvalparna i framtiden.
Idag har Sverige klarat finanskrisen bättre än sina grannländer tack vare reformerna. Hade vi dock varit föremål för kortsiktiga europeiska räddningsaktioner är det mycket troligt att läget sett annorlunda ut. Kanske är det dags för Grekland och EU att lära sig av de svenska erfarenheterna?