"Ge dem chansen"
Demonstrationståg mot den svenska flyktingpolitiken gick från Sergels torg till Mynttorget i Stockholm i slutet av april i år. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Barbro Holmberg och hennes kollegor har på ett förtjänstfullt sätt hållit emot mot de riksdagspartier som rent huvudlöst har förespråkat att alla barn med en viss - och omstridd - psykiatrisk diagnos skulle få generella uppehållstillstånd i Sverige. Att gå denna opinion till mötes hade varit liktydigt med att sätta hela flykting- och invandringspolitiken i fritt fall.
Invandringspolitiken är redan i dag behäftad med stora svagheter. Förbudet mot arbetskraftsinvandring innebär att människor som vill stanna i Sverige tvingas till en negativ kvalificering. Det är inte deras lust att starta nya liv genom arbete och ansträngningar som står i förgrunden. För att få stanna krävs istället att man kan göra trovärdigt att man är oerhört svag, förföljd och/eller sjuk. I jakten på en möjlighet till ett bättre liv för sig och sina barn har det också blivit vanligare att människor gör sig av med alla former av ID-handlingar för att därmed försvåra myndigheternas möjlighet att utvisa dem till ett visst land.
Hade regeringen till den redan digra problemlistan dessutom adderat den psykiatriska diagnosen "apati" hade flykting- och invandringspolitiken därför blivit ännu mer märklig och samhällsfrånvänd. Det var ändock klokt att det ansvariga statsrådet Barbro Holmberg och regeringen beslöt att vägleda Utlänningsnämnden med ett positivt beslut för pojken från Uzbekistan. Regeringen betonade samtidigt att varje asylärende även i framtiden skall avgöras individuellt. Den vägledning som Utlänningsnämnden fått består i att nämnden nu kan använda regeringens beslut och kriterier som en utgångspunkt när de prövar liknande fall.
Apati innebär ingen automatisk asylrätt. Men genom regeringens beslut uppmärksammas de ansvariga myndigheterna på vad som bör vägas in när rätten till asyl skall prövas.
Barnfamiljers psykiska förmåga att klara en avvisning har därmed förbättrats. Det är klokt, humant och rimligt att så sker.
Folkbladets huvudkritik mot asyl- och invandringspolitiken kvarstår emellertid. Huvuddelen av de människor som söker sig till Sverige har inga allvarligare problem eller sjukdomar. De har däremot tagit det stora steget att försöka ta sig ifrån en hopplös situation i sina hemländer. Det de eftersträvar är en chans att skapa sig ett bättre liv här. Vi borde ha ett regelverk som gav dessa människor chansen att ta chansen att förverkliga sina bästa stämningars längtan.